Startsida Fotboll Säsongen 2006 Läsvärt Artiklar och nyheter

Skit också!

Det är klart man inte kunde påverka Krafterna. Annat än att se till att de vände sig mot en. Likt Blamageguden plågar Cellos drömmar i Birger Sjöbergs "Kvartetten som sprängdes", genom att spela upp episoder när stackarn gjort bort sig, störs nu mina tankar av mitt tidigare tippande.

Trodde på oavgjort mot Helsingborg. Fick rätt. Trodde på seger mot blåränder. Fick rätt. Trodde på reaktion mot Bajen. Fick tyvärr rätt. Och gissade på ett 1-1-debacle mot Elfsborg. Hade fel, men ändå så fruktansvärt plågsamt rätt.

Det är klart dramaturgin skulle göras än mer djävulusisk. Hade det stannat vid Markus Jonssons 1-0, så hade jag aldrig ens tänkt tanken att det skulle bli annat än oavgjort. Men nu fick man stå i minut 85 och jubla, efter vår fiaskostämplade brasses lekmål, och faktiskt börja tro.

Men trots att vi satt på södra nedre den här gången, mest för att kunna lapa så mycket sol som möjligt denna fantastiska majupptakt, och därmed hade låg vinkel mot bortre målet, tyckte jag mig direkt se att Daniel Örlund hamnade fel på väg in i straffsituationen. Och att han skulle få marginalerna mot sig i nästa läge vid 2-2. Synd – en Örlund med fullt flyt och kraft hade löst åtminstone en av situationerna.

Nu vill jag inte alls lasta målvakten för två missade poäng, och en serieledning som flög sin kos. Det är taktisk handfallenhet att ge en sådan som Anders Svensson det slagläge han får två gånger om. Och ett lag som AIK kanske måste påminnas någon gång om året att man får inte – FÅR ALDRIG – ta ut något i förskott! Precis det mentala fokus som uppbringades mot Dif i samma skede, blev nu akilleshälen.

Men eftersom min egen Blamagegud har tydliggjort att jag varken kan ta ut något i förskott eller komma ifrån förbannelsen att tippa rätt (ni ska inte tro att jag slog mynt av det genom att spela på Oddset), så är det väl lika bra att uppgradera:

"Jag tror härmed att det blir seger både mot Häcken och Gais!!!"

Så där ja! Och anledningen till detta kan ändå utrönas i vad vi faktiskt fick se på Råsunda, vilket i allt stort var utmärkt under det mesta av 89 minuter. AIK hade visserligen problem med serieledarnas patenterade mittfältsspel inledningsvis. Men det vändes till ett intensivt trummande mot Elfsborgsmålet resten av halvleken. Som jag sade till H på läktaren: "Det känns som AIK spelar säkrare när de kommer på att göra det med mer speed!"

Gnaget står upp mot vilka som helst just nu, och det känns inte som det finns anledning att tro det kommer ändras. Man klarar spelmässigt att leverera utan Derek Boateng, vilket är en oerhört viktig signal. Minns att senast han frånvarade med kort varsel blev det 1-5 i Boden!

Och Borås-J fick i alla fall anledning att jubla. Han är bosatt i San Francisco numera, och följer sitt lag mest via Internet. Nu kom han till Stockholm för jobb, och vad passade väl bättre än att följa med till Råsunda denna kväll. Borås-J har tidigare i livet haft ett komplicerat förhållande till AIK, allt sedan en episod i slutet av 70-talet. Hans Elfsborg var då också på Råsundabesök, och Gnaget var på väg ur Allsvenskan.

TV-sporten skulle visa bilderna från kampen – på den tiden var det ju sparsmakat med möjligheter att se sitt lag om man inte var på plats. Det blev ridå ner för AIK, och några fans bestämde sig för att svartspreja TV:s kameralins, så bilderna på Elfsborgs seger uteblev. Tufft för en knatte på den tiden. Alltså tjänade årets drabbning också som konfrontationsterapi för västgöten, och ur det perspektivet kanske 2-2-målet fyllde ett högre syfte.

I samförståndets anda gladdes jag också åt det mottagande som Stefan Ishizaki fick. Jag tror det har högre symbolvärde än man först inser. AIK:are i gemen har försonats med den dystra tiden förrförra året. Man associerar inte en spelare från då med något automatiskt negativt, utan kan se bortom detta. Och klacken, speakern och "Ishi" själv i intervju använde samma ord om närvaron på Råsundas gräs: "Hem".

Visst var det oerhört snöpligt och onödigt att tappa poängen, men vi måste skaka av oss sådant. Nya AIK har potential, men kanske vill för mycket ibland. "Jorden kan ni inte ändra – stilla era häftiga själar". Gläds åt att Jimmy Tamandi är tillbaka på allvar, att Mattias Moström också kan överraska på topp och att Dulee Johnson börjar vakna. I samma andetag känner jag sympati för Nenad Lukic, som ville så oerhört när han kom in. Ett tag trodde jag på "Nenad-effekten", då det snabbt blev 2-0 och han överarbetade en klar möjlighet att skapa trean. Även Dennis Östlundh har fått två otacksamma inhopp i rad nu, vilket givit 0-3 bakåt. Ös på ändå!

AIK kan och vill, men förmår inte fullt ut hela tiden. Men ett par öl med Borås-J efter matchen en ljum vårkväll som känns som juli gör det hela uthärdligt. Och sent på kvällen sände SVT dokumentären om fotbollsnationen Brasiliens födelse. Om storsatsningen vid VM 1950 som blev ett fall, om den omskapade självbilden med den nya dressen och framväxandet av en unik filosofi på planen. Och om storhetseran. Pelé och Garrincha.

Det är mycket lätt att dra paralleller till AIK, även om till och med en försoffad krönikör på aik.se inser att det handlar om rejält olika nivåer. Och att AIK har en bit kvar innan de vunnit renommé som ambassadörer för gladfotboll.

Men vi har Wilton Figueiredo. Bara en sån sak. Hoppas inte han försvinner med kort varsel inför nästa match – så som nu Boateng. För provspel in i Brasiliens VM-trupp menar jag...

Text: Stefan Livstedt Läs mer!
Foto: Magnus Neck
[060509]

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.

 

 

Läs även

Om matchen

Avskiljare