AIK tog en efterlängtad seger och tre välbehövliga poäng efter 2-1 mot IF Brommapojkarna på Stockholms stadion. Dennis Östlundh ordnade tidigt ledningsmål, inhopparen Kristian Haynes segermålet en dryg kvart från slutet.
På neutral bortaplan, Stockholms Stadion, slog AIK rättvist Brommapojkarna med 2-1 efter 1-1 i halvtid. Resultatet innbär också att vi har kontakt med täten i en serie, där det hittills inte funnits några självklara resultat. Som flera gånger tidigare inledde AIK bra med en rörlig, varierad fotboll med upptill sex-sju spelare i anfallsuppbyggnaden. Det sedvaliga temposänkningen och försiktigheten kom inte förrän efter en halvtimmes spel, även det en förbättring jämfört med tidigare. Skillnaden blev större i den andra halvleken, där vi i denna match inte blev så räddhågat försiktiga, som tidigare under säsongen. Inte så att spelet var genomgående bra under den andra hälften, men vi tappade aldrig initiativet.
Redan i matchens åttonde minut gör vi mål. Dennis Östlundh får en passning från Göran Marklund, som når honom via ett BP-ben och slår till direkt utan chans för BP-målvakten. Målet stärker laget, som i drygt tjugo minuter kommer i den ena anfallsvågen efter den andra utan att dock få in bollen. Bägge "ytterbackarna" Markus Karlsson och Nicklas Carlsson följer med högt upp i banan vid flera tillfällen. Detta gjorde att vi hade en föränderlig speluppställning som sällan sammanföll med någon vanlig sifferkombination.
BP fick också svårt att hänga med i våra positionsförändringar och gjorde själva ett par omdispositioner, vilket gav ett visst resultat tillsammans med vår temposänkning under halvlekens sista femton minuter. Kvitteringsmålet i den 44:e minuten kom dock både överraskande och onödigt, just när man trodde att vi kommit ur svackan. Förutom 1-0-målet hade vi en tre-fyra goda chanser utan att få till ett mål.
I den andra halvleken håller AIK ett mer konstant grepp om spelet utan att skapa lika många chanser som under de första 45 minuterna. Med en knapp halvtimme kvar av matchen kommer Kristian Haynes in i stället för Göran Marklund och det blir också han som tolv minuter senare, tar den frispark som Dennis Östlundh gärna vill ha. Utan egentlig ansats slår, nästan smeker han in bollen tätt intill målstolpen. Ännu ett vackert Haynesmål.
BP försöker komma igen, satsar på kvittering och spelet svänger fram och tillbaka utan att ge några fler mål. Det är också AIK, som skapar de farligaste chanserna under avslutningskvarten. De sista 5-6 minuterna (inklusive de tre tilläggsminuterna) visar AIK, främst Haynes och Derek Boateng, upp ett antal exempel på hur man på liten yta kan hålla bollen ifrån ivrigt attackerande motståndare. Ett ganska snyggt exempel på bollbehandling och -behärskning.
Daniel Örlund, matchens profil, gör en bra och säker insats, trots flera sysslolösa perioder. Han är hela tiden alert och följer spelet bra. Den trygghet han utstrålar är välgörande för laget.
Den delvis nykomponerade backlinjen är i huvudsak stabil, även om det verkade uppstå missförståmd mellan Kristoffer Arvhage och Niklas Sandberg vid ett par tillfällen.
Mittfältet har ett grepp om mittplanen under större delen av matchen. Daniel Tjernström finns liksom tidigare överallt, där han behövs, verkar outtröttlig och hittar ofta konstruktiva lösningar även i trängda situationer. Gabriel Petrovic jobbar också bra, är duktig på djupledspassningar men kan ibland tyckas överarbeta spelet, kanske för att han känner krav på att prestera. Mattias Moströms snabbhet och irrationalitet är alltid jobbig för motståndarna. Dennis Östlundh kan se seg ut, men hans tyngd, rutin och målkänsla betyder mycket för vår delvis orutinerade trupp.
Arash Talebinejad och Göran Marklund lyckas inte få någon målkänning nu heller. Marklund är dock nära att bli framspelare vid några tillfällen. Han verkar dock komma närmare sin gamla känsla ju mer speltid han får efter sina långa skadeuppehåll. Arash bränner ett antal chanser och halvchanser, men hans teknik och bollhållningsförmåga luckrar också upp BP-försvaret och skapar utrymme för lagkamraterna. Han måste ständigt bevakas.
Kristian Haynes, Derek Boateng och Mats Rubarth kom alla in under den sista halvtimmen. Det är ingen dålig klass på en avbytartrio. Haynes gjorde ju segermålet och Boateng, som fortfarande saknar tempo och spelvana, var klart mer positiv i spel och inställning än under det tunga fjolåret. Rubarth är alltid knepig för motståndarna.
Ingen jättematch, men ett steg i rätt riktning inför kommande seriematcher. Vi har kontakt, vi är med i kampen och vi tycks vara på gång!