Idrottsbladet, DN, m fl hade antytt att AIK hade vissa chanser att bättra på sin ställning i serien Stockholm-Göteborg.
Inom parantes sagt hade man för sig på en del håll i Stadion att undertecknad tippat seger för AIK med 2-0. Detta är fel. Jag konstaterade i förra numret att ett dylikt målresultat skulle föra AIK till ledningen. Vidare meddelade jag - litet längre ned i artikeln, och efter att ha konstaterat omöjligheten av en uppskattning av spelarnas form f n, d v s omöjligheten av en tippning - att jag, avstående från att söka gissa resultatet, höll en bättre middag på AIK. Vilket ju ej precis är samma sak.
Nåja, detta senare var ju i och för sig dumt gjort. Och jag har svurit på att aldrig mera hålla någon middag på AIK så länge Hillerström står i målet. Då blir det nämligen inget mål för mig, jag vore hänvisad till en kvalfull svältdöd om jag skulle vänta på segrar som denne glupska bollratare kunde förhjälpa AIK till.
Allvarsamt sagt var det här mycket tråkigt. Jag bortser nu alldeles från middagen, som förresten var mycket trevlig, om än dyr.
Men matchen! Resultatet var tråkiugt för oss 4000 åskådare med det skrala spel som Stockholmsmästarne bjödo på under c:a 75 av matchens 90 minuter, förmådligen det svagaste som de svarte presterat sedan - låt oss se - matchen mot GAIS i april 1916, då Meijer gästspelade som högerinner och Groth upptäcktes kunna spela vänsterhalv som en liten gud.
Allra tråkigast var dock den oförnuftiga sammansättningen av laget, vilket gjorde nederlaget så onödigt demonstrativt och ynkligt. Ledins insättande på vänsterytterplatsen var ej att säga något om; tvärtom, pojken är på framåtgående, vilket man ju ej kan säga om veteranen Ansén, som dock av många hålles såsom Stockholms bäste vänsterytter alltfort.
Däremot är det märkvärdigt att Kindlund och Hillerström bibehålls. Ingen i AIK kan ju vara okunnig om att B-lagsspelare på dessa platser äro långt bättre. Vad Hillerström beträffar, veta vi att han nu prövades för oåterkalleligen sista gången i AIK. Och det är ju alltid en tröst. Men låt det nu för guds skull vara nog, och förskona oss från ännu en prövning! Det kan bli för mycket även av beskedlighet och tolerans. Och framförallt: Pröva honom inte i svenska mästerskapet!
Och så Kindlund. En back utan spark och utan kropp! Knappast i besittning av andra kvalifikationer än en kvasi-elegant stil och en rapp tunga, som kan förklara alla misslyckanden genom "dåliga dobbar", "sjukdom", "oträning" etc, etc. Runo Olsson var i jämförelse med honom en klart lysande stjärna. Även Kindlund bör vid det här laget vara nog och mera än nog prövad. Han är vägd och befunnen flera ton för lätt.
Det var ett tråkigt minne för AIK - icke minst för lagets ledning - den här matchen. Det kan nämnas att det tråkigt för ledningen före matchen också.
En del spelare voro nämligen så i ledighetstagen att man ej visste var de funnos. De flesta infunno sig nu lyckligtvis till matchen, men ännu kl 1,15 hade man ej sett till Groth - rapporterad synlig i Norrköpingstrakten under midsommar - och inte heller hade han meddelat sig med laget. I sista stund iklädde sig Knut Nilsson fotbollsrustningen. Det var ju bra att Knutte fanns att tillgå, men nog blev laget nu betydligt försvagat.
Det var om AIK, som väl igår fick en örfil som kan väcka. Om Göteborgs-kamraterna skriver en annan (tyvärr inte Ceve, som ämnat sig hit men visst var skraj för de många mål som AIK skulle göra). Om spelets gång skriver en tredje expert: Hjelm bröt Stockholms anfall, passade till Sandberg och därmed var Thodde i arbete. Strax efter fångade Börje en boll, satte ett bra skott, som Hiller förbluffade med att ta med elegans och säkerhet.
Ekroth svarade för AIK:s motanfall blev ganska effektivt. Skottet gick en aning över. Anfallen voro jämnt fördelade, men göteborgarna arbetade mera och fingo i allmänhet ut mera av sina kombinationer.
Sundberg gav Kamraterna matchens första hörna. Karlsson lade den ohjälpligt bakom. Schylander tråcklade igenom förbi en hel del AIK:are, som överbjödo varandra i fumlighet, passade därpå behörskat till Herbert, som hårt och precis satte in en farlig halvhög boll som studsade över Thodde in över axeln på Hiller. Målvakten borde givetvis ha klarat. Men det blev 1-0.
AIK höll på att kvittera ett tag. Ekroth lurade på sig högen av göteborgare och lade bollen till Ledin. Rylander klarade dennes granna skott med bravur, Lund skötte om resten.
Ekroth hade ett tillfälle till, men sköt, ensam inför målvakten, högt och långt över. Och det blev ett tredje omedelbart därpå följande kvitteringsförsöket gjorde Ledin det mesta möjliga, men Rylander tog även det skottet om ock med ansträngning.
Så sjönk vågskålen ytterligare för AIK. Börje smet ifrån några stycken. Hiller rusade ut för sent, och Börje skrivade bollen försmädligt nära, runt om honom. 2-0.
Göteborg spelade över huvud taget mera intelligent, åtminstone när man befann sig på AIK:s planhalva. Och så var Börje i form. Och humör. Och det betyder en hel del. Och så var det mera samklang i kedjan. Moje sände mitt upp i dessa reflexioner efter en massa tråckel, in en boll till Börje. Och Börje räckte upp en tå, tog ner bollen, och satte i med ett makalöst skott. Tätt intill mål i en underbart liten vinkel. I taket. 3-0.
Men Börjesson var inte belåten och på Kamraternas tredje hörna var han där med huvudet och Hiller var borta förstås. Och så var det 4-0.
AIK ilsknade till, men det hjälpte inte. Det brast alltid i kedjan. Och Göteborg kom igen. Med Börje, som alltjämt var i fruktansvärt humör, i teten. Och det var farligt hela tiden. Och mitt i hela röran brände den gamle i med ett 40-metersskott, praktfullt att skåda, fastän det gick bredvid.
Spelet jämnade ut sig och även AIK hade ett par chanser. Den bästa försatt Gunnarsson. Fick bollen i utmärkt läge, men gjorde ingenting åt den. Lät den vara. Och sen gick pipan.
Schylander höll på att få in en boll med detsamma. Han gick resolut på Hiller, sparkade bollen ur nyporna på honom, men räckte den inte sedan. Det var ytterligare en tabbe av Hiller. Är han inte mogen för avgång snart eller har han kontrakt på livstid? Och vilken motsats Rylander. EN Rune Bergströms passning tog han spänstigt ifrån Ledins välmenande huvud.
Ekroth skulle i alla fall göra't. Han sprang ifrån Lund, verkligen sprang, fort och finurligt, fortsatte en stund, satte bollen till Ledin - som var offside - fick igen den med detsamma, passade till Pysen - även han offside - vilken satte den i taket. En mycket vacker prestation i alla fall. 4-1.
Börjesson hade kvitterat efter en minut. Malm missade och Börjesson slängde dit högra benet. Hiller motade naturligtvis inte den långa illa riktade bollen. Han kastade sig på stället istället för att endast sträcka ut en fot eller med en hand. Och så var det åter ohjälpligt: 5.1.
Bergström gjorde en bra passning igen och Pysen tog den, sköt ett par gånger på prov och en gång på allvar och då gick bollen in över Rylander, som hade solen i ögonen.
AIK ilsknade till betydligt och farten var fascinerande. De flesta skotten föllo emellertid, men det var ingen spets på dem och voro lätta att taga. Sista målet i halva dussinet åt göteborgarna höll Lindström på att göra, men bollen rundade stolpen på fel (eller rätt, beroende på synpunkten) sida om stolpen. Och hörnan blev resultatlös.
De svarta kände därefter en smula på Rylander men det båtade föga, för att inte rent av säga intet. Göteborgskedjan gick sönder lite på slutet och AIK var effektivare. Gunnarsson slängde en boll i stolpen och Svensson lade en fåt på en annan farlig boll. AIK begick en frispark ganska nonchalant på slutet. Fastän den låg bra till invid straffområdet. Och en hörna lades uselt av Rune.
Kindlund höll också på att göra mål åt Kamraterna, men Hiller klarade. På hans utspark höll Ledin också på att göra mål. Åt AIK efter en mycjket förtjänstfull rusj förbi Gobben. Men den brönnheta kulan mötte Rylander segt och effektivt.
Sedan slockande de tjugotvå och under tiden passade Holm på att blåsa av.
Text: Alc i Idrottsbladet
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
IFK 0-1 Spelmål 
Slut på Första halvlek/perioden
AIK Ribba