Sju år sen sist! Ja, så länge fick vi vänta på att åter vinna mot Örebro SK på Råsunda! Det som gladde än mer var att det inte blev en trälig kamp med ett mål av en slump utan en första halvlek, som kanske är den spelmässigt bästa vi gjort inte bara i år utan på ytterligare ett antal månader. ÖSK var inte dåliga, inte ofarliga men vi var minst ett nummer större på de flesta positionerna på planen, Inte ens det tidiga reduceringsmålet de gjorde i den andra halvleken störde oss eller vårt spel. Kvalitén sjönk något de sista 45 minuterna men den var ändå av allsvensk klass.
Laguppställningen var till största delen den förväntade. Det enda som kunde överraska någon var att Jimmy Tamandi kom in som högerback och att Kristian Haynes och Dennis Östlundh spelade i anfallet. Eller gjorde de det? Det var en tämligen flexibel uppställning, där Östlundh egentligen var släpande forward medan yttermittfältarna Arash Talebinejad och Mats Rubarth stötte klar offensivt. En intressant och lyckad variation på 4-4-2.
AIK inledde i högt tempo och med stor spelglädje och fantasi. Redan under de första fem minuterna visade Mats Rubarth upp en sulfint, som lurade två motståndare, Derek Boateng gjorde en snabb dribbling som tvingade ÖSK till en grov fällning. Tonen var satt och halvleken skulle i stort sett följa det mönstret.
Både Östlundh och Daniel Tjernström var farligt framme under de första tio minuterna, men Tjerna blev märkligt avblåst för offside. Strax efteråt får Haynes bollen men får en lätt knuff i ryggen i skottögonblicket och bollen går i burgavelns utsida. Haynes torde däremot varit offside i passningsögonblicket!
I den 15:e minuten blir Haynes åter frispelad, denna gång av Rubarth, Haynes springer mot mål och lättar bollen förbi Peter Westman i ÖSK-målet. 1-0.
Vi fortsätter att komma i långa, rörliga och varierade anfall, som ofta skapar problem för ett ÖSK-försvar som inte vet hur de ska möta våra anfall. De kämpar och jobbar men har svårt att komma åt bollen.
ÖSK spelar inte dåligt men deras spel fungerar bara på den egna planhalvan och kanske tio meter in på vår. Sen tar det på något sätt slut.
Så, i den tjugofemte minuten, startar Boateng ett anfall, som går vidare via ett par-tre AIK:are innan Östlundh hittar Rubarth med en passning, som ger honom chansen att gå på mål. Rubarth sätter fart och sätter sen lugnt och kallt bollen brevid målvakten i mål. 2-0.
Halvlekens kanske vackraste anfall kommer i den 40:e minuten, Det är Daniel Örlund, som fångar upp en boll, som skulle gått till inspark, kastar snabbt ut den. Tjerna får bollen springer ner längs den offensiva vänsterkanten, slår ett underbart skruvat inägg mot mål, Haynes får bollen främför fötterna men får inte riktig träff utan bollen går över ribban. Det anfallet var värt ett bättre öde.
Den andra halvleken blev inte lika läcker och underhållande som den första, utan att för den skull vara dålig. Redan efter knappa två minuters spel reducerar ÖSK på något som såg ut som en förlorad boll, som ändå nås av en ÖSK:are, som lyfter in den mot mål, där Patrik Antonen dyker upp och med huvudet styr bollen över Örlund och in i mål. 2-1.
Reduceringsmålet verkade sporra AIK-spelarna mer än motståndarna. Vi fortsatte att anfalla även om det inte gick lika snabbt och lätt som under de första fyrtiofem minuterna. Men lika målmedvetet.
Boateng slår i den 60:e minuten en underbar boll som når Tjerna, som lyfter in den framför mål, men via en Örebrospelare går den till hörna. Haynes, naturligtvis, slår hörnan in i straffområdet nära den främre stolpen och där vräker sig Nicklas Carlsson fram och nickar in bollen. 3-1.
Efter 3-1-målet sjunker tempot något, vi tar inte några risker. Fortfarande styr AIK spelet och presterar några riktigt vackra anfall, men är lika intresserade av att inte släppa till något bakåt, som att öka ledningen. Spelet håller en fortsatt god nivå, om än inte av samma dignitet som under den första halvleken.
Några som oavbrutet höll ett högt tempo var klacken på Norra Stå som oavbrutet sjöng och jublade fram laget.
Det var en klassinsats av alla AIK-spelare. Boateng är skön att se med sin lätta, svårlästa bolltouch och sina dragningar och finter. Han förtjänade priset till matchens lirare och det är kul att se hans spelglädje. Backlinjen var trygg och stabil och emellanåt med även i det offensiva spelet. Det var roligt att se att Niklas Sandberg i matchens slutskede följde med hela vägen, ända tills han avslutade med ett inlägg från högerkanten, nära hörnflaggan.
Mittfältet har växt ytterligare en klass med Derek Boateng som spelfördelare. Anfallet var bra och gav ÖSK problem matchen igenom.
Nebojsa Novakovic, som representerade AIK på presskonferensen var syn- och hörbarligen både glad och stolt över lagets inställning och prestation. På frågan om "AIK är närmast klara för allsvenskan nu", började han direkt prata om nästa match! Och förklarade direkt därpå, att målet är givet, men vi fokuserar helt på nästa uppgift, men vi vet vart vi vill i slutändan. Snyggt och pedagogiskt.
Den svala höstluften kändes denna Solnakväll nästan sommarljum.
Text: Bappe Bjuggren
|