Stefan Alfelt

En prestation av ”tråkiga Kalmar” som kan stryka tråkiga efter den här säsongen. Serietvåan är fyllt av kaxiga åsiktsmaskiner, rutinerade gamla rävar och spännande talanger. Rasmus Elm var lysande mot AIK med ett 30-metersskott på volley i ribban som topp.

Kalmar är lika mycket positiv överraskning som Göteborg den här säsongen medan AIK hamnar på den negativa sidan trots en sensommar/tidig höst då man presterade underbart spel.

Rikard Norling fick frågan om han skulle kunna tänka sig att spela tråkigare fotboll bara för att vinna? Frågeställaren använde Blåvitt och Kalmar som representanter för denna tråkfotboll, alltså den slutliga seriettan respektive tvåan.

– Det här är en passion och övertygelse, så oerhört stark och min trygghet, någonstans. Att börja spela på ett sätt som inte är vackert, eller på ett sätt som jag egentligen inte står för, då gör jag hellre någonting annat. Blir journalist, kör taxi eller blir bibliotekarie, svarade Norling.

”Vad är rolig fotboll?”

Tror nog att de allra flesta av IFK Göteborgs och Kalmars supportrar är väldigt passionerade över sina lags prestationer i år.

– Vad är rolig fotboll?

Det undrade redan Bob Houghton och svaret blir nästan alltid att roligast av allt är vinnande fotboll. Även om det såklart är ännu bättre ifall man dessutom vinner med stil. Gladfotbollslag som aldrig vinner något besitter möjligen en viss sorts charm, men i längden blir det aldrig riktigt intressant.

Rikard Norlings intressantaste år som tränare för AIK blir nästa säsong.

Förra årets andraplats var en besvikelse sista speldagen eftersom det fanns chans till guld, men sett över hela säsongen var det en framgång. AIK spelade positiv fotboll, tränare Norling gjorde överraskande ändringar i lag och spel och det gick hem.

Nästan hela vägen.

Mot den säsongen blir årets femteplats en rejäl missräkning. Norling sa i går att han behövde tid på sig för att analysera. Men han svarade också att en femteplats för AIK är en följd av att tränaren inte är tillräckligt bra.

Självkritik i överkant. Norling har coachat sitt lag

lika väl förberedd och genomtänkt som förra säsongen men AIK blev ett av många obegripliga lag 2007. Lag med långa formsvackor och formtoppar varvat om vart annat.

AIK föll visserligen samman efter försäljningen av formstarke forwarden Wilton Figueiredo, men man ska nog inte se just det som anledningen till den svaga avslutningen. Göteborg sålde allsvenskans skyttekung Marcus Berg och Kalmar sålde i somras förra årets skyttekung Ari Ferreira.

Ineffektivitet präglade laget

Skillnaden är att AIK inte hittade alternativa lösningar inom den egna truppen. Att avsluta en allsvenska utan att göra något mål i de fyra avslutande matcherna är absolut inte godkänt, varken för spelare eller för ledaren. Göteborg hittade en överraskande anfallslösning, Kalmar bytte spelsystem.

Rikard Norling sökte men fann ingen lösning. Och när han har analyserat färdigt tror jag att han finner samma lösning till ett bättre nästa år som alla som ”misslyckats” i år kommer att finna. Förstärkningar.

AIK har redan en kanonförstärkning på gång i Bojan Djordjic. En av Sveriges mest felaktigt bespottade fotbollsspelare eftersom han mest bespottats av dem som knappt ens har sett honom spela.

Mest känns det som att AIK behöver en del mer tyngd framåt som komplement till argentinarna. AIK blev aldrig något färdigt lag den här säsongen. Det kan man till en del klandra tränaren för, men inte i den utsträckning som Norling vill ta på sig all skuld för att skona sina spelare. Trots totalt överlägset bollinnehav och snyggt passningsspel i mittfältet skapade AIK ingenting direkt farligt framåt mot Kalmar. En ineffektivitet som präglat laget – sen Wilton försvann...