Därför kan AIK gå hela vägen

Två heta dagar, två derbyn i huvudstaden. I går blev vinnarna det lag som i slutändan hade tillräckligt med vilja, nerver och mental styrka. Jag tror att det blir samma scenario i dag, mellan Djurgården och Hammarby. Men mer om det senare, AIK–BP först. Ett derby utan de starka känslor som finns mellan de tre jättarna i Stocksholms-fotbollen. Men därmed inte alls ett derby utan spänning och betydelse. För AIK gällde bara tre poäng om man ville fortsätta att hänga på toppen. För BP handlade det om att fortsätta hålla undan för botten.

Efteråt kunde matchvinnare Iván Óbolo konstatera att ”vi ger aldrig upp” och ”det är starkt att vinna en sådan här match”.

Just så kan matchen – och mycket av AIK:s säsong hittills – sammanfattas. Många jämna matcher där de svartgula gång på gång visat att det är svårt att slå AIK och att man besitter såväl mental som fysisk styrka. Den förstnämnda är väl så viktig, kanske viktigare, som den sistnämnda.

I går mot BP visade det sig åter. AIK vann utan att glänsa och det är på sätt och vis mer imponerande än de segrar som kommer med skönspel och massivt övertag. Visst hade hemmalaget bollen mest men i första halvlek hände det alldeles för lite och bollinnehavet ledde alltför sällan till något konstruktivt. Framför allt ledde det inte till mål och när andra halvlek började tycktes AIK mer stressat. BP spelade med större lugn och fick, helt rättvist, 1–0.

Med och slåss om guldet

Den stekande solen tycktes gå i moln över Råsunda, för varje matchminut som tickade förbi ökade pressen på AIK:s spelare och nervositeten hos majoriteten av de 13 516 på läktarna. Det var där och då Mikael Stahres spelare visade varför man är ett lag som kan vara med i kampen om guldet hela vägen. Visst, man kan tycka att AIK hade flyt som först fick en straff (korrekt dömd enligt mig) och sen gjorde mål i slutminuterna efter svagt försvarsspel av BP. Man kan också lida med det BP som gjorde en bra match och definitivt kunde varit värda i alla fall en poäng.

Men det är också så att tur delvis är något man gör sig förtjänt av. AIK fortsatte att spela, man vek inte ner sig och när ”Mister 100 procent” Markus Jonsson fick gå fram och slå straffen visade han just den mentala styrka som krävs genom att sätta den.

”Jag hade bestämt mig, då var det inte så mycket att fundera på”.

Det är så vinnare tänker och talar.

Riktigt ödesderby i dag

På samma vis som Jonsson visade Iván Óbolo än en gång, med sitt mål, varför han är så viktig för AIK, liksom såväl Dulee Johnson och Jorge Ortiz.

AIK är nu i serieledning tillsammans med Helsingborg, dock med en match mer spelad. För varje match som laget tar hem i den här stilen lär också självkänslan vinna, något som kan bli avgörande i slutändan.

BP däremot visade åter att man har mycket kapacitet i laget men fortfarande kan vara för naivt och oslipat i avgörande lägen. Hur som helst är det ännu ett hyfsat tryggt avstånd till botten även om det återstår många poäng att spela om.

Tryggt avstånd till botten känner däremot varken Djurgården eller Hammarby inför dagens derby. Med de krav och förväntningar som finns på de två storlagen är tabelläget oacceptabelt, inte minst för Djurgården. För en gångs skull känns inte svarta rubriker om ”ödesderby” överdrivna. Spelarna kommer att digna under pressen då lagen intar Råsunda i dag. Glöm skönspel och taktik. I dag, som i alla derbyn, men nu mer än vanligt, avgör känslor och nerver. Det lag som kan skaka av sig tyngden och visa den största mentala styrkan kommer att lämna Råsunda som segrare, med tre ovärderliga poäng att möta den långa, svåra hösten med.