Krönika: Det känns inget vidare…
När jag släpade mig hem från den lokala sportbaren i kväll kändes det verkligen som om någon hade tappat mig på all energi, all framtidstro och allt hopp! Matchen jag såg kändes lite som ett värsta tänkbara scenario och jag som brukar försöka tänka positivt, i alla fall i mina texter, har faktiskt ingen lust med det idag.
När de flesta matcher slutar med tre poäng, och bollarna går stolpe in istället för stolpe ut, är det självklart lätt att vara på bra humör. Det är lätt att orka lite till och ge 110% i alla lägen. Spelaren som i vanliga fall är en 3:a klättrar, av ren kämparglöd och entusiasm, upp till en 4:a. Och trots att benen krampar och flåset river i lungorna lyckas man ge det där lilla extra.
Jag förstår att det inte är lika lätt att vara hundra procentigt taggad när allt går emot en. Det är inte lika lätt att hitta energin och varenda stolpe, linje och domslut verkar gadda ihop sig för att ställa till det ytterligare. Men tyvärr så finns det inget utrymme för uppgivenhet just nu.
Det jag såg idag skulle jag vilja beskriva som nonchalans. Flera av våra spelare sprang bara på de bollar som man kände för, tog emot passningar sämre än en 10-åring och dribblade bort bollar i tid och otid. Vi hade spelare som helt enkelt såg riktigt ointresserade och spelade med en insats på omkring 50%. Sådant finns det aldrig rum för – men framför allt inte nu!
Jag ogillar att hänga ut enskilda spelare i mina texter men det står väl klart för de flesta att vi på vissa positioner har spelare som helt enkelt inte hänger med. Spelare som inte ska spela i allsvenskan, i alla fall inte ännu. Att låta dessa spelare spela, match efter match, känns inte rätt mot någon. Jag vet att vi inte har hur många spelare som helst och att det inte går att välja och vraka – men vid någon punkt måste vi väl ändå prova andra vägar?
Det känns inget vidare idag och vi är, mer än någonsin, i behov av en omstart-nystart. Jag har bara inte svaret på vart den ska komma ifrån…
Jag vill avsluta denna negativa text med att påminna om att det fortfarande är många matcher kvar, det är inte kört ännu. Men för att komma ifatt måste vi helt enkelt ta nya tag nu – helst igår! Kom igen, Gnaget!
Text: Anna Wiksten
***
Åsikterna i denna krönika är författarens egna och behöver inte nödvändigtvis stämma överens med AIK Fotbolls.