I torsdags gjorde Celso Borges sitt första hela träningspass sedan han kom till AIK. Fotskadan, som han ådrog sig i höstas, är helt läkt. Det som saknas nu är matchtempo.

–Jag hoppas vara redo när allsvenskan drar i gång. Sedan är det upp till coachen om jag blir uttagen, säger den 23-årige costaricanen.

Han är allsvenskans största nyförvärv och en av de bäst betalda spelarna. Har spelat 35 landskamper för Costa Rica och kom till AIK från norska Fredrikstad där han gjorde 29 mål på 71 matcher under två och ett halvt år.

Men han ser sig absolut inte som någon frälsare.

–Nej, nej. Absolut inte! Alla spelare har kvaliteter och mitt uppdrag är att hjälpa till så mycket jag kan. Det har inget att göra med att vara frälsare, säger han.

Borges har passande nog fått nummer tio i AIK. Han är en klok spelare som gärna opererar i ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Rör sig mycket, söker bollen hela tiden. Är både framspelare och målskytt.

–Laget kommer alltid först. Jag tycker om att jobba hårt, men vet att jag är här för att göra mål.

Känner du pressen?

–Nej. Alla spelare har ett ansvar att bidra. Det gäller att veta vad man kan.

Borges är ödmjuk, säger att han kommit in i klubben bra och att alla tagit hand om honom på ett fantastiskt sätt.

–Jag fick ett mycket bra intryck av AIK när jag var här i november. Alla jag pratade med rekommenderade klubben och jag vet nu att allt verkligen stämde.

Att utmana sig själv är något han återkommer till. Han förklarar att han inte tycker om när det är för bekvämt.

–Tiden i Norge var hård. Laget presterade inte och som fotbollsspelare mår man inte bra då. Men jag är alltid positiv. Funderade aldrig på att åka hem till Costa Rica, utan bara stanna kvar och kämpa. Jag är väldigt klar över vad jag vill och tycker om att lära mig mycket både som människa och spelare. Få nya erfarenheter hela tiden. Det är det jag söker, säger han.

Hemma i Costa Rica jämförs han alltid med pappa Alexandre Borges Guimaraes, den Brasilienfödde landslagsspelaren och tränaren som också varit förbundskapten.

När Celso berättade att han skulle spela i Sverige påminde pappa Borges om matchen i Italien-VM 1990: Costa Rica–Sverige 2–1.

–Jag vara bara två år, så jag minns inget, men har sett tv-bilderna när pappa nickar utsparken från Sveriges målvakt till Hernan Medford som avgör. Det är fortfarande det största som hänt någonsin i idrottsväg i Costa Rica.

Så var det fötterna… Celso Borges sträcker fram de rejäla 48:orna och ler:

–Det här är mitt hemliga vapen. Haha. Jag är inte den snabbaste spelaren, men har fått stora fötter som jag har nytta av på planen. Det är ofta som jag faktiskt lyckas ta igen det som verkar vara förlorade bollar. Motståndarna blir överraskade över hur långt jag når med tåspetsarna.