AIK besegrade FHK Liepajas Metalurgs med 2-0 (1-0) och gick därmed vidare med totalt 4-3. Gästerna inledde piggt på Råsunda, men efter att AIK tog ledningen genom Wilton Figueiredo i den 43:e matchminuten så tog AIK över spelet. AIK dominerade den andra halvleken och Wilton avgjorde definitivt tillställningen när han elegant framspelad av Lucas Valdemarín satte 2-0.
Liksom i vårderbyt mot Hammarby fick vi under den första halvleken se en annorlunda uppställning. Det var tidvis en 3-5-2 och tidvis en 3-4-3-uppställning, som efter pausen med en 1-0-ledning i ryggen åter blev 4-4-2!
De lettiska motståndarna var bättre än förväntat. Trots att AIK spelade offensivt i jakten på en seger och vidare avancemang, försvarade sig gästerna tappert och länge tämligen väl. Det skulle dröja till den 43:e spelminuten innan de drygt 7.500 åskådarna fick se AIK ta ledningen efter ett avslut från Wilton Figueiredo på Iván Obolos framspelning. Fram till dess hade det storväxta och stabila försvaret ridit ut alla halvchanser och möjligheter som AIK skapade.
Det ska också sägas att gästerna trots ett kompakt försvarsspel inte saknade möjligheter att sätta något mål. Deras, så långt, ensamme forward Girts Karlsson ställde det svartgula försvaret på ordentligt prov några gånger, men med inte minst Daniel Örlunds hjälp gick det bra hela matchen. Han svarade för några utomordentliga räddningar i svåra lägen.
Förutom det mål vi gjorde förekom två situationer i lettiskt straffområde, där det rimligen borde blivit gulsvart straffspark efter hands på försvarare, men domaren friade bägge gångerna, till publikens hörbara missnöje. AIK inledde den andra halvleken med att sätta in Patrik Karlsson i stället för Khari Stephenson och återgick därmed till den normala uppställningen. Iván Obolo tog ett litet kliv bakåt och blev offensiv mittfältare, en position han skötte utomordentligt. Det förlösande 2-0-målet skulle dock dröja till den 84:e spelminuten. När det väl kom, kom en kollektiv suck av lättnad från publiken. Ja, så när som på det kanske femtiotalet baltiska fansen.
Matchen innehöll inte särskilt många klara målchanser. Det lettiska försvaret spelade tätt och trots storleken hade de kvicka fötter även i trängda situationer. Efter drygt 74 minuters spel fälldes Kenny Pavey just som han ryckt förbi den siste försvararen och publiken räknade med en frilägesutvisning men det tyckte inte den walesiske domaren, som grävde länge i fickan, men hittade bara det gula kortet. Å andra sidan visade han inget kort alls, när Nisse Johansson fälldes bakifrån i den första halvleken.
AIK visade aldrig upp det spel vi sett i de senaste allsvenska matcherna, men det blir lätt så i matcher av typen "vinna-eller-försvinna"-karaktär. En vinst var ju nödvändig och den tog man. Rikard Norling sade på presskonferensen efter matchen att den främsta anledningen till formationen i första halvlek var att man ville ha plats för alla sina mest kreativa spelare och att när man väl fått ledningsmålet kunde återgå till den vanliga uppställningen.