1924-35 spelade AIK tolv bortamatcher mot IFK Göteborg utan att vinna en enda match. Säsongen 1936-37 vann så AIK för första gången borta mot IFK Göteborg och denna dag gjorde AIK om bravaden. AIK vann med 2-1 i en jämn och lite småruffig match.
Dagens Nyheter: "Det var en lidelsefull och hetsig kamp som utkämpades i dag på Ullevi. Publiken var i landskampstagen och hejade väldeliga på hemmalaget, och som alltid när stämningen är litet uppskruvad var man oartig mot gästerna. Mot domaren också för den delen. Det skulle ha behövts att en del av de värsta skrikhalsarna tagits i örat för deras skrän mot domaren när han dömde frispark för AIK. Hr Fast var nämligen mycket bra och noggrann, och det fanns ingen anledning till klander mot honom.
AIK-segern var fullt rättvis. Stockholmselvan var den bästa på planen, dom visade det snabbaste spelet, e farligaste anfallen och de bästa kombinationerna. Sedan må det vara sant att Kamraterna hade lika bra övertag i andra halvlek som AIK i första. Stockholmslaget spelade i dag betydligt bättre än senast mot Gårda, dock utan att visa riktig mästarklass. Det finns ett par svaga punkter, dels Sven Andersson, som ofta var mycket osäker, och inte alls svår för Kamraternas center att lura, och dels Acke Nilsson, som visserligen genom sitt flängande och flygande på planen satte myror i huvudet på Kamraternas hh, men som i alla fall kunnat uträtta mera om han varit där han skulle varit.
Backparet spelade välgörande lugnt och säkert och i halvbackskedjan utmärkte sig framför alt Erik Almgren genom sin energi. Olle Zetherlund på centern gjorde bättre ifrån sig än tidigare på Ullevi och visade att han nu börjar kunna göra en del saker på egen hand också ute på planen. Lillis Persson höll sin stil, och Sigrell överraskade positivt. Josefsson såg man inte så mycket av i början, men mot slutet fick han göra en hel del bra saker.
Matchen var i synnerhet i andra halvlek ganska ruffig, men det må erkännas att det var hemmalaget som syndade mest."