Tom Källström är uppvuxen i Gamlakarleby, som ligger i finska Österbotten på ungefär samma breddgrad som Umeå. Gamlakarleby är den nordligaste finska staden som har en betydande svenskspråkig befolkning, cirka 10% har där svenska som modersmål.
Tom spelade tidigt både fotboll, basket och ishockey men valde som 16-åring att satsa på fotbollen. Helt oäven var han dock inte i de andra idrotterna då han i basket nådde division 1-nivå och i ishockey division 3. I fotboll kom han med i finska pojklandslaget och efter en match mot Sverige, som slutade 1-1, konstaterades att "med Tom Källström i laget hade Sverige vunnit".
1975 värvades Tom Källström till AIK. Det var, som han själv säger, "ingen stor värvning ekonomiskt". Men Lars-Oskar Nilsson, som skulle bli AIK:s tränare 1976, trodde mycket på Tom. På den här tiden var karensreglerna hårda och för att en finländsk medborgare skulle få spela i Allsvenskan krävdes att han först hade bott ett år i Sverige. Så Tom bodde i Sverige från 1975, åtminstone var han skriven här, även om han det året spelade för Gamlakarlebys arga allfinska konkurrent KPV (Kokkolan Palloveikot).
Hösten 1975 tränade så Tom Källström med AIK och Keith Spurgeon även om kontraktet började löpa först 1976. Han blev spelklar våren 1976 och gjorde allsvensk debut hemma mot Landskrona BoIS. Han fick börja från start men blev utbytt i halvtid, vid ställningen 0-1, mot Manni Thofte. AIK:s lagledare Ulf Schramm kommenterade bytet med att "Tom gjorde inte bort sig men vi måste göra något för att få fart på anfallet".
Tom fick sedan spela till sig en plats i laget via AIK:s spel i Tipscupen. Där höjdes hans speltempo och han fick viktig erfarenhet. Från hösten 1976 var Tom ordinarie i AIK i över ett år.
1977 blev Tom Källströms bästa år som fotbollsspelare. Borta mot Landskrona BoIS gjorde Tom sitt enda allsvenska mål. Dagens Nyheter skrev så här om målet:
"Tom Källström slog in 2-0 med ett tungt flackt långskott efter ett helt utmärkt anfall med en lång rad säkra passningar mellan AIK:are". Då spelade Tom mittfältare och det fortsatte han med ända till matchen hemma mot Elfsborg i juni. Då blev Börje Leback, innerback så långt, skadad i ena vaden och tvungen att utgå. AIK:s tränare Gunnar Nordahl valde att sätta ned Tom Källström som en form av libero, och det blev succé. Han blev matchens lirare, och Expressen skrev om "nödlösningen som blev rena succén". Efter den insatsen blev Tom kvar som AIK:s innerback i nästan ett år. I början spelade han bredvid Lars Carlson men till ödesderbyt mot Djurgården 23 augusti, när AIK låg näst sist efter en serie förluster, plockades Sven Dahlkvist ned från anfallet till en liberoposition samtidigt som Tom Källström blev markerande innerback.
- Det är ett av mina bästa AIK-minnen, berättar Tom 27 år senare. Vi vann med 2-0 med en helt ny försvarslinje.
Inte nog med att det var Sven Dahlkvists första match som mittback, det var också Toms bäste kompis i AIK, Ulf Jakbossons första allsvenska match som målvakt. AIK höll nollan även i de två nästkommande matcherna och lyckades till slut rida ut stormen och klara det allsvenska kontraktet.
Men då hade Tom Källströms ena hälsena börjat krångla. Han missade några matcher redan senhösten 1977 och 1978 blev det bara sex allsvenska matcher.
- 1978 skulle bli mitt bästa år men hälsenan bara svullnade upp och trots operation kunde jag aldrig riktigt återkomma i gammal form.
Istället lämnade Tom AIK efter 1978 och spelade ett par år i Helenelund innan han flyttade tillbaka till Finland och arbete på Finnair.
Tom Källström var, som Gunnar Nordahl sade, "en tänkande fotbollsspelare". Han hade god speluppfattning och en bra vänsterfot även om han var långt ifrån så vänsterfotad som till exempel Ove Rübsamen. Han säger själv att han klarade huvudspelet, tekniken och snabbheten även om hans startsnabbhet var svag. "Det var lättare att spela innerback", menar Tom och tänker på den ibland bristande snabbheten.
Tom Källström blev allsvensk fotbollsspelare trots ett anmärkningsvärt handikapp. Han är nästan helt blind på vänster öga. Det talade han förstås inte om för AIK innan han blev värvad och tränaren Gunnar Nordahl fick reda på det först när han undrade varför Tom rörde så mycket på huvudet. En av Toms lagkamrater, Yngve Leback, berättar att "efter någon match så gled ena ögat bara upp". På fråga från Yngve varför ögat såg ut så där svarade Tom att "AIK har ju värvat en halvblind finnspjuver". Hur som helst intygar alla lagkamrater att Tom Källström var "en gemytlig kille". Kanske lite för gemytlig för att bli tillräcklig bra, funderar Tom efter den aktiva karriären.
Och efter den aktiva karriären ägnas den mesta tiden åt familj, arbete och ledarskapet i dotterns fotbollsförening. Samt sommarstugan i Österbotten, "en timmes flygväg bort", som den Finnair-anställde Tom Källström räknar. Han följer fortfarande AIK, om än på avstånd via media, och han har full koll på AIK:s utsatta läge (en poäng ovanför nedflyttningsplats) när intervjun för denna artikel görs i september 2004. Han har också full koll på vad som har hänt övriga finländare som genom åren har spelat i AIK. Men det blir något att berätta om i kommande artiklar.
Text: Anders Johrén (2004)
|