Ett av ytterst få glädjeämnen detta mörka år spelades i juli då femteplacerade IFK Göteborg gästade Råsunda. AIK låg på kvalplats, hela 14 poäng efter serieledande Halmstads BK och då var endast 11 matcher spelade.
Att AIK:s självförtroende var lågt märktes under den första halvleken som gästerna spelmässigt dominerade. Målvakten Håkan Svensson var mannen att tacka för att det endast stod 0-1 då domaren Leif Sundell blåste för halvtidsvila. Ledningsmålet för Blåvitt kom i den 38:e minuten då Peter Ijeh tråcklade sig igenom AIK-försvaret och från vänsterkanten i straffområdet överlistade Håkan Svensson med en tåpaj. Svensson hade sekunder tidigare svarat för en mycket bra räddning då Ijeh avlossade kanonen.
I den andra halvlekens sjunde minut spelade högerbacken Jimmy Tamandi fram bollen till Stefan Ishizaki som vände mot motståndarmålet och drog till från ca 27-28 meter och bollen for som en raket in i det vänstra krysset, helt utan chans för målvakten Bengt Andersson. Målet satte fart på hemmalaget och nio minuter senare var matchresultat vänt. Mattias Moström fick bollen på mittplan, satte fart mot det södra målet och sköt ett kanonskott som precis gick innanför den vänstra stolpen. Två drömmål inom loppet av några minuter fick, den 2004, plågade AIK-publiken att jubla i högan sky.
Efter att i första halvlek fått försvara sig var det nu AIK som jagade ett 3-1-mål, ett mål som förmodligen skulle säkra segern. Både Pa-Modou Kah och Ishizaki var nära att sätta bollen i nät, men deras försök gick strax utanför stolparna. I den 84:e minuten säkrade också AIK segern i och med att inhopparen Daniel Hoch svarat för en individuellt mycket stark prestation. Pa-Modou Kah nickade fram bollen mot Hoch som ensam med två försvarare bröt sig rakt emellan dem, drog Bengt Andersson innan han närmade sig kortlinjen och rullade in 3-1 i det öppna målet. IFK Göteborg var ett slaget lag och faktum är att det var närmare 4-1 än någon reducering i slutminuterna.
En mycket stark insats av AIK, men uppryckningen var bara sporadisk och hösten blev kolsvart innan degraderingen inför tomma läktare mot Örgryte IS (0-3) var ett faktum. AIK gjorde endast 23 mål i Allsvenskan 2004, men flest av dem gjorde mittfältarna Stefan Ishizaki (4 st) och Mattias Moström (3 st). AIK kom, trots det sportsliga fiaskot, på en tredje plats i publikligan med 13 881 åskådare i snitt på hemmamatcherna.
Text: Stefan Mellerborg
Skott lönar sig!
Efter en lång och kall vår och försommar, bröt sommaren ut på Råsunda den 15 juli. Sol, värme och skottsalut. 17-11 i avslut och 6-5 på mål. har vi inte varit bortskämda med i år. Tre mål, lika mycket som halva utdelningen de första elva omgångarna, har vi inte ens varit nära förut i år. Bland publiken talade många om en Ishi-effekt, men det är nog bara en del av förklaringen.
Stefan Ishizaki var annars den som först utmårkte sig. Redan efter tre minuter åstadkom han, genom en fint och dribbling, matchens första hörna
Mats Rubarth var nära i 10:e minuten, men nådde inte riktigt fram till bollen och lobben gick en bit över mål. Tidvis hade Ruben ett fruktbart samarbete med Daniel Tjernström under den första halvleken. Men ingen av dem hade någon riktig lycka med skotten.
Peter Ijeh visade sig i den 13:e minuten, då han fick en dubbelchans, som Håkan Svensson klarade, men då var spelet redan avblåst eftersom Ijeh var offside vid bägge tillfällena!
Håkan Svensson var suverän i målet och höll AIK kvar i matchen under den första halvleken, då Göteborg skapade klart flera chanser, än vad vi förmådde.
Ijeh skulle åndå göra det enda målet i halvleken. I 38 minuten fintade och vände han bort vårt försvar flera gånger innan han sköt bollen i mål utom räckhåll för Håkan Svensson. Men den förväntade "inte-nu-igen"känslan infann sig ändå inte! Kanske berodde det på de tendenser till ett annat spel än tidigare under säsongen, som AIK visade upp. Det var mer rörelse, fler och mer målmedvetna löpningar än vi vant oss vid. Inte så att det blev till många chanser, men det känds som om något var på gång. Och visst hade Ishi del i detta. Hans lugn och väl avvägda passningar, skapade trygghet hos medspelarna. Ett antal gånger visade AIK också upp ett snyggt kombinationsspel med tre-fyra spelare inblandade, som kändes löftesrikt. Men liksom tidigare i år, hade vi svårt att komma till skott. Närmast var faktiskt Jimmy Tamandi med ett bra skott, som gick alltför mitt i målet för att vara riktigt farligt.
Bäst i den första halvleken var Ishi, Ruben, Tjerna och Mattias Moström
Två AIK-byten i halvtid: Derek Boateng och Andreas Eriksson in, Tjerna (känningar av skadan) och Arash Talebinejad ut.
De tog knappt sju minuter innan det gav resultat. Ishi vann en boll på mittfätet, avancerade och drog sen på ett långskott från drygt 25 meter, som hårt skruvad gick förbi Bengt Andersson och in i nätgaveln tätt under ribban. Ett härligt mål, som fick Råsunda attt jubla. Åtta minuter senare tyckte Mattias Moström att det var dags att försöka igen. Och si - AIK ledde med 2-1. Moas skott var också både hårt och snyggt, men Bengt Andersson var inte långt ifrån att styra undan det.
Det något förändrade AIK, spelade med självförtroende och elegans hela halvleken. Ett spel vi tidigare i år bara hittat i korta sekvenser. Både Antes och Boas inhopp blev mycket lyckade. Förmodligen var det Boas bästa halvleken hittills i AIK och Ante spelade som under den succéartade inledningen i våras. Det var också roligt att se Moas och Antes snabba och luriga samspel vid flera tillfällen, liksom Boas och Pa-Modou Kahs. Pa var dessutom nära att nicka in en hörna i 72:a minuten, men bollen gick strax utanför stolpen. Ishi hade ytterligare ett bra skott några minuter senare - strax utanför. I 72:a minuten kom Daniel Hoch in i stället för en lyckosam och hårt kämpande Moström. I den 83 minuten jagar han en förlupen passning och lyckas med lite tur och stor vilja få bollen med sig, hamnar lite vid sidan av målet fintar och rundar målvakten och rullar ur svår vinkel bollen över mållinjen. 3-1!
Göteborg satsade på mål de sista minuterna utan att lyckas men dock utan att drabbas av något kontringsmål, trots någrra hyfsade AIK-försök.
Priset till matchens lirare i AIK gick till Moa. Inte oförtjänt, även om publiken till större delen nog valt Ishi. Många var bra, med et som var bäst var nog det som skiljde dagens spel från det vi sett tidigare i år. Stor rörlighet med mycket löpningar även utan boll, större tålamod vid bollinnehav och därmed färre onödigt förlorade bollar. Ishi-effekt? Kanske det också, men kanske mer en fråga om självförtroende. När man lyckas med det man försökt bygga upp under träningarna, vågar man försöka igen och inte börja spela i halv desperation.
Man får inte glömma att utan Håkan Svenssons storspel, kunde underläget i halvtid varit större. Men vinner man med 3-1, är det ju inte målvakten som blir hjälte!
Härligt var det och trots några praktmål var det ändå laginsatsen, som bäddade för segern.
Göteborgs tränare, Bosse Johansson, var stor efter förlusten. Han gratulerade AIK till segern och till ett mycket bra, rappt och rörligt spel. Dessutom citerade han Bengt Andersson, som om Ishis skott sagt: Hade skottet kommit fram fem minuter senare, hade jag åtminstone hunnit se det. Bosse Johansson tyckte annars att det blev "lite för mycket med två kanonskott".
Patrik Englund var lika lugn och sansad efter vinsten som efter tidigare poängförluster, men visst kunde man ana både glädje och lättnad. Han menade att vi varit illa ute under delar av den första halvleken, men kommit igen på ett bra sätt och sen tagit över matchen i andra halvlek. På en fråga om Ishis betydelse, sa han att hans lugn och säkra passningsspel naturligtvis betytt mycket för laget. Han fick också en fråga om han haft en segerkänsla inför matchen. Jodå, sa Patrik, det hade han, men det hade han haft vid flera tillfällen tidigare under säsongen utan att vi vunnit! Men idag stämde både spel och känsla. Han berömde också Boateng både för hans inhopp i matchen och för att han hade tagit beslutet att han skulle börja på bänken på ett positivt sätt. Boateng verkar vara på gång och det vore skönt. Kapaciteten finns där.
Text: Bappe Bjuggren
|