För andra och sista gången på 1900-talet spelade AIK borta mot IFK Uddevalla. Våren 1926 blev det förlust, 1-2, men denna gång fick AIK med sig ena poängen.
"AIK spelade sympatiskt och vackert som alltid. Ödvall hade inga tillfällen att briljera, men backarna utmärkte sig för lugn blick och ren spark, särskilt då Casparsson. Halvbackskedjan matade forwards gott och bland dessa senare märktes mest de båda farliga yttrarna. Kaufeldt var alltför väl bevakad för att kunna åstadkomma något storverk."
Shall på Idrottsbladet:
"AIK måste anses starkare nu än i våras, när resultatet blev 2-1 till Uddevalla. I kedjan slet Pära och Sudden Wahlberg oerhört och den senares skalle var en ständig källa till oro för hemmapatrioterna. Framför mål var han alltid farlig men hade inte tur idag med sina goda nickbollar, vilka antingen gingo vid sidan eller snappades upp av målvakten.
Matchen, som bjöd på rivande och och växlande spel, började rätt sensationellt, i det Uddevalla redan efter 1 minuts spel ledde med 1-0. Efter en Uddevalla tilldömd frispark på egen planhalva kom bollen ut till Moje Sandberg, som vidarebefordrade bollen i en lyra framåt Ödvalls glugg. Detter möter med huvudet och i en båge över utrusande Ödvall hamnade bollen i AIK-nätet. Efter 10 min råkade Gobben få bollen på handen vid ett häftigt AIK-anfall. Pära exekverade lugnt och beräknande, 1-1. Uddevalla återtog ledningen i 15 min efter skott av Bertil Johansson som Ödvall endast lyckades halvklara, och Detter var framme på returen, 2-1. En minut in på andra halvlek gjorde AIK 2-2, sedan h y slängt in en boll mot mål, vilken Bagarn och v h Böös inte kunde komma överens om vem som skulle ta."