Justus Gustafsson

Justus Gustafsson blev AIK:are redan 1917, var med om att vinna Östra Svenska serien 1922-23 och 1923-24 och SM 1923. Spelade fem landskamper. Var en av AIK:s bästa backspelare genom tiderna.

För alla AIK:are har han alltid varit Negern, ett namn som han fick som mycket ung fotbollsspelare. Hans blonda hårväxt var redan då mycket tunn och det dröjde inte länge förrän han hade en skinande "måne". Oförvägen som alltid satte han flinten till den leriga bollen i en regnvädersmatch. Jord och lera skvätte över den blanka flinten, som blev alldeles svart. Och då var någon medspelare snabbt framme och kallade honom "Negern"! Det namnet fick denne ovanligt vite man sedan bära med sig livet igenom. Han gjorde det gärna, ty han var en man med sinne för humor.
Några generationer senare dök det i AIK upp en spelare med ett likartat namn, "Niggern". Justus fick frågan om han inte tyckte att det var tråkigt med detta intrång på hans "signatur", men han svarade: "Nej, varför det? Det är ju bara i sin ordning med många svartingar i klubben!"
Negern gick bort 1966. För de yngre AIK-arna var han sedan länge i stort sett okänd, men i kretsen av gamla kamrater inom AIK-ringen var han ofta och gärna sedd även under de sista åren. Och han var lagledare för Reservlaget under flera år på 1930-talet. In i det sista var han en riktig och trogen AIK:are. En av dem som saknas i de glesnande leden av de stora från forna tider.

Text: Tore Nilsson (1966)

Sofielundsplan:
Sofielundsplan, ett par hundra meter söder om Globen i Stockholm, är döpt efter Justus mor Sofia. Justus föräldrar bodde vid nuvarande Sofielundsplan i slutet av 1800-talet och de kallade sitt hem Sofielund. Deras 1800-talshem är sedan länge rivet men namnet lever vidare.

Hagas koppartält:
Justus var född och uppvuxen i koppartälten där hans föräldrar drev den servering som fortfarande finns kvar även om den förr i tiden fanns i ett av de andra tälten.

AIK:
Justus son Lars Sune berättar att AIK var som ett andra äktenskap för Justus, något som hans fru Elsa var mycket avundsjuk på. Varje söndag som AIK spelade på Råsunda åkte Justus ut från hemmet på Tegnérgatan för att titta på AIK. Justus hade i AIK ett brett socialt liv med många fester och smokingmiddagar. Idrotten och AIK betydde oerhört mycket för Justus Gustafsson.

AIK:s och Svenska landslagets utlandsturnéer:
AIK åkte utomlands redan på 1920-talet och Justus fick komma till Norge, Finland (där han spelade sin första landskamp 1920), Frankrike och även Ungern (landskamp 1921). Det var ett resande som var mycket speciellt på den tiden.

andra idrotter:
På vintrarna åkte Justus skidor och tävlade i backhoppning. På somrarna höll han, förutom fotboll, också på med simning.

fritiden:
Fram till 1950-talet fanns inte mycket fritid för Justus. Det gällde att få ihop pengar till familj och barn och han tog de extrajobb som fanns. Under det andra världskriget var han ofta inkallad och det var, som hans son uttrycker det år 2002, "en sensation när han kom hem på permission". I slutet av 1930-talet kunde dock familjen Gustafsson skaffa en sommarstuga vid Årsta Havsbad.

Text: Anders Johrén (2002)