Jörgen Bengtsson

Det finns många i familjen Bengtsson som har varit duktiga i fotboll. Jörgens pappa spelade i Smålandslaget och hade anbud från IFK Norrköping. Jörgens äldre bror Inge spelade 101 allsvenska matcher för AIK 1957-65. Jörgen själv spelade 100 allsvenska matcher för AIK och Jörgens son Marcus gjorde en allsvensk match för AIK 1999.

Jörgen, uppväxt i småländska Anderstorp, debuterade i dess A-lag redan som 16-åring. Men redan något år senare flyttade Jörgen till Stockholm för att studera på handelsgymnasium. AIK-ledaren "Massa" Alfredsson kollade upp Jörgen som fick spela i AIK:s juniorlag samtidigt som han till en början bodde hos sin bror Inge. Men det blev aldrig några riktiga A-lagsmatcher för Jörgen under denna AIK-sejour. 1964 gjorde han militärtjänst, först i Strängnäs och sedan i Skövde, vilket var svårt att kombinera med fotboll.

1969, efter några år i mindre Stockholmsklubbar kom Jörgen tillbaka till AIK. Då var Torsten Lindberg tränare i AIK (han hade året innan tränat IK Sirius som då spelade i samma serie som Sundbybergs IK där Jörgen spelade). Jörgen tog en ordinarie plats direkt och i debuten, 0-0 hemma mot Jönköping södra IF, spelade han forward. Han skulle dock komma att spela på alla platser i laget, till och med målvakt! Den mest minnesvärda matchen för Jörgen var AIK-IFK Göteborg hösten 1969. Göteborg kämpade om det allsvenska guldet (man skulle också vinna Allsvenskan 1969) men AIK gjorde en bra match och Jörgen kunde på ett långskott göra 1-0 i andra halvlek. Han hade också, som utespelare, hunnit med att göra en räddning på mållinjen. Fem minuter före slutsignalen blev målvakten Ronny Gustafsson skadad så allvarligt att han inte kunde fortsätta. Jörgen, som gillade att stå i mål var utsedd till reservmålvakt, fick hoppa in i målet sista minuterna. IFK Göteborg skickade under dessa minuter in massor av bollar mot mål men Jörgen kunde, även om minuterna var väldigt långa, hålla målet rent från påhälsning.

Så småningom blev det allt mer spel som vänsterback men Jörgen spelade också mittback i några Tipscupmatcher. 1969-70 hade AIK mest kämpat i bottenregionerna men 1972, med Jörgen som vänsterback, blev AIK Allsvenskans näst bästa lag (efter Åtvidabergs FF). Det hade kommit nya spelare (bröderna Leback och Dag Szepanski något år före, Rolf Zetterlund 1972) samtidigt som tränaren Jens Lindblom ställde helt nya krav än vad tidigare tränare gjort, med hårdare och annorlunda träning. 1972 var AIK verkligen ett lag med hög stämning och spelglädje. Jörgens bästa period som spelare var dock våren 1971 då han blev utsedd till AIK:s bäste spelare.

Efter 1973 års säsong avslutade Jörgen sin elitsatsning. Han hade under hela sin fotbollskarriär kombinerat fotbollsspel med ett krävande arbete och efter fem allsvenska säsonger var han tvungen att välja, jobb eller AIK. Det blev nedtrappning i Spånga IS där han spelade fram till 1980 (då en viss Tommy Söderberg tog över som tränare och när Jörgen inte förstod Tommys engelska jargong, som overlappning, press och så vidare, var det lika bra att sluta). Men han fortsatte så småningom som pojklagsledare i samma klubb. Jörgen fortsatte också som motionär och tränar fyra-fem gånger i veckan. Det blir främst löpning och golf (handikap 21). Han har sprungit åtskilliga maratonlopp, debut i Stockholm 1982 och därefter fyra raka med imponerande 3.01 som bäst 1983. Därefter var han inte lika motiverad men 2001 sprang han sitt tredje raka Stockholm Marathon i en liten nysatsning. Han deltar också i Lidingöloppet och Rösjöloppet men det är Stockholm Marathon som skapar motivationen.
- Det är tillräckligt djävligt för att förbereda sig ordentligt, säger han (2001 sprang han på 3.53).

Jörgen har inte släppt kontakten med fotbollen utan han spelar regelbundet med AIK-veteranerna och han ses ofta på Råsundas läktare och även vid en och annan bortamatch.

Text: Anders Johrén (2001)