Thomas Lagerlöf

Thomas Lagerlöf, eller Tolle som han har kallats sedan tidig ungdom, är fotbollsuppfostrad i IFK Österåker. Han spelade med AIK:s 71-or i en sommarturnering 1984 men det var först 1985 som han ingick i AIK:s lag i S:t Erikscupen. Det var egentligen en tillfällighet att han hamnade i AIK. Det var den talangfulle Jonas Henriksson, bäste kompis med Tolle, som AIK var ute efter. Tolle kom med på köpet.

- Jag hade aldrig kommit till Allsvenskan om jag inte kommit till AIK den där gången, tror Tolle snart 23 år efter övergången. Jag hade inte den där talangen som gjorde att jag hade blivit uppmärksammad och jag hade kanske hamnat i något division 2 eller 3-lag och harvat. När jag kom till AIK trodde jag inte att jag skulle spela fotboll efter min 25-årsdag.

Allsvenskan och första SM-guldet

Tolle gjorde allsvensk debut, inbytt i 84:e minuten, borta mot Halmstad 1990. Men det var först hösten 1991, och framför allt 1992 som han på allvar kunde konkurrera om en plats i A-laget. Guldåret 1992 spelade Tolle 16 av 28 seriematcher.
- Vi hade nästan inga skador det året och vi kunde spela med samma lag hela året och det bidrog förstås till att vi kunde vinna SM-guld. Sedan hade vi några spelare, Peter Larsson, Vadim Jevtushenko och Michael Borgqvist, som var riktigt bra. Det kändes som att det var jag, Peter Hallström och Dick Lidman som turades om att ha den elfte platsen i laget. Men det var första året jag kände att jag var delaktig hela vägen.

Tomas Lyth och Tommy Söderberg sade ibland att "när ett jobb skulle göras så sätter man in Thomas Lagerlöf". Hans förste seniortränare, Sanny Åslund, menar att "alla behövde Tolle. Det var otacksamt, han var inte spektakulär men levererade alltid sin nivå. Inga himlastormande prestationer men en nivågarant."

1993 var första året som Tolle var helt ordinarie. Han gjorde då också sitt första allsvenska mål, borta mot Öster. Det kom efter en hörna där han från straffområdeslinjen pangade bollen rakt upp i nättaket. Det var första gången i Allsvenskan, men definitivt inte den sista, som han dundrade en boll från långt håll upp i krysset.

Sedan kom några mellanår för Thomas. Han jobbade för att ta nästa steg i utvecklingskurvan, men det kom inte. Landslaget kändes aldrig som något realistiskt mål och tränaren Hasse Backe hade inte det där riktiga förtroendet för Thomas. Vändningen kom 1997 då han återtog en ordinarie plats i laget och gjorde avgörande insatser i cupfinalen mot Elfsborg (2-1 till AIK). Han gjorde på egen hand kvitteringsmålet till 1-1 (han nickade först på mål och tryckte in målvaktsreturen i mål) och tränaren Erik Hamrén lyfte fram Tolle som exempel på "AIK:s vinnarinstinkt". Tidigare på året hade AIK spelat kvartsfinal i Cupvinnarcupen mot Barcelona men lagom till bortamatchen hade Tolle fått influensa och kunde bara spela hemmamatchen, och då bara en dryg halvlek då han fick en stämpling på knät och var tvungen att utgå.
- Erik Hamrén lade grunden till framgångarna de kommande åren, menar Thomas. 1998 hade vi ett skönt gäng med bra gubbar. Stuart Baxter, som var ny tränare, var fantastiskt duktig.

"Der Bomber"

Thomas hade nu blivit en av AIK:s viktigaste spelare, grovjobbaren som tidigare kanske inte hade märkts så mycket. Men 1998 märktes Thomas då han gjorde ett par spektakulära mål. De är värda att kommenteras:

Ledningsmålet i seriefinalen mot Hammarby slog han kallt in i mål förbi frenetiskt jagande hammarbyspelare sedan han frispelats av Hasse Bergh. Dagens Nyheter kallade honom "komplementspelaren som aldrig gör en dålig match".
1-0 mot Helsingborg. Ett kort inkast från Anders Limpar på vänsterkanten. Thomas tar ned bollen strax utanför HIF:s straffområde och bara klipper till och bollen for rätt upp i målvakten Sven Anderssons vänstra kryss.
1-0 mot Göteborg. Ett inspel från Novakovic på högerkanten som Thomas slår in tätt intill målvakten Bengt Anderssons högra stolpe.
Noteras kan att det här var en tid när TV, i form av Canal+, började direktsända allsvensk fotboll och samtliga tre nämnda mål och matcher direktsändes vilket gjorde att Thomas mål och insatser uppmärksammades lite extra. Det var också den här hösten som han fick smeknamnet "Der Bomber" efter ett uttalande från Stuart Baxter. AIK vann till slut SM-guld och förutom Thomas var det bara Krister Nordin som också var med i guldlaget 1992. Året efter blev det cupguld och därmed är Thomas Lagerlöf, tillsammans med Krister Nordin, meste mästaren i AIK om man lägger ihop cupguld och SM-guld. SM-guld 1992 och 1998, cupguld 1996, 1997 och 1999, summa fem guld.
- Vi var ännu bättre 1999 och vi missade nog SM-guldet för att det blev för många matcher. Vi gick till Champions League och ett derby mot Djurgården kändes som en "mellanmatch". Det var det roligaste året och vi hade otroligt tufft motstånd i Champions League. Vi lyckades skaka om Barcelona och Arsenal men vi blev slitna i slutet av säsongen.

Förväntningarna, och målsättningen i laget, var fortsatt mycket höga 2000 och 2001 och därför upplevde många AIK:s tredjeplatser dessa år som besvikelser. Det gjorde Thomas också men menar att "med lite perspektiv var det ändå rätt hyfsat".

Efter AIK

Thomas lämnade AIK efter 2001. Han hade då burit AIK-tröjan i 17 år, varav 12 i högsta serien. Det blev två och ett halvt år i norska Lyn där han trivdes mycket bra. Åter hemma i Sverige var han starkt bidragande till att Brommapojkarna blev allsvenskt 2007.

Thomas Lagerlöf var lagspelaren som inte gjorde de spektakulära finterna och dribblingarna. I Norge sade man att "han gör andra spelare goa". Han hade bra spelförståelse och menar själv att han "var snabbare i tanken än i fötterna" och att han kunde uppfattas som lite långsam. Han blev aldrig allvarligt skadad, förutom en stukad fot 1996, vilket säkert bidragit till att han kunnat hålla en så hög nivå så länge.

De bästa han har spelat med

Thomas Lagerlöf, med tolv år i AIK:s A-lag, kan bättre än de flesta bedöma de bästa AIK:arna under 1990-talet. År 2000 rankade han i Aftonbladet följande fem som de bästa han hade spelat med:
1 Johan Mjällby ("den nyttigaste jag har spelat med").
2 Peter Larsson ("växte i viktiga matcher, inte lika bra i serielunken").
3 Vadim Jevtushenko ("vilken spelare!").
4 Nebojsa Novakovic ("har oerhörda kvaliteter").
5 Tomas Gustafsson ("Sveriges bäste ytterback").

Inte den talangfullaste - men han blev den meste

AIK:s 71-or, med spelare som Johan Mjällby, Peter Hallström, Jonas Henriksson och Thomas Lagerlöf, vann allt som gick att vinna i mitten och slutet av 1980-talet. 1989-90 gjorde sedan Mjällby, Hallström, Henriksson och Lagerlöf allsvensk debut. Mjällby fick den framgångsrikaste karriären med mångårigt landslagsspel. Hallström avbröt sin elitkarriär, många tyckte alldeles för tidigt, och för Henriksson blev det bara en allsvensk match. Det fanns flera spelare bland dessa 71-or som nog sågs som mer talangfulla än Thomas Lagerlöf men det var Thomas som blev den meste allsvenske AIK-spelaren med den längsta elitkarriären, i särklass, av alla inklusive Johan Mjällby. Med sina 195 allsvenska matcher är Tolle AIK:s 13:e meste allsvenske spelare genom tiderna och inkluderar vi även matcher i Mästerskapsserien avancerar han till 10:e plats med totalt 208 matcher i högsta serien för AIK.

35 år gammal, inne på sitt 18:e år i elitfotbollen, är Tolle fortfarande en av de viktigaste spelarna i ett allsvenskt lag. Och även om det numera är Brommapojkarna som får ta del av hans fotbollstjänster så är det AIK som de flesta förknippar med Thomas Lagerlöf, inklusive Thomas själv.
- Det går inte att säga "vi" om AIK längre när jag spelar i en konkurrentklubb, konstaterar Tolle men vi gissar att han innerst inne ändå känner så för AIK. Klubben som han är meste mästare i!

Text: Anders Johrén (2007)