AIK:s förhoppningar om europacupspel nästa höst försvann när laget föll med 1-2 på Stockholms Stadion. Liksom fjolårets cupfinal mot Djurgårdens IF FF förlorade AIK efter förlängning när lagen drabbade samman i årets kvartsfinal.
Inför ett delvis glest befolkat Stadion krävdes det drygt 100 minuter och domarhjälp för att fälla AIK i cupkvartsfinalen. Det blev en på flera sätt märklig match. Djurgården valde att vila några av de normalt ordinarie spelarna, bland annat Isaksson i målet. Ett val som AIK fick anledning att ångra i betydligt högre grad än DIF.
Matchen började med bra fart och god intensitet. AIK överaskade med att ta tag i spelet och uppenbarligen vilja stytra det. Kanske blev detta en överaskning för DIF, som verkade komma ur balans. Redan under de första tolv minuterna hade AIK skapat tre situationer som kunde givit resultat, Stefan Ishizaki och Pa-Modou Kah (två gånger) skapade möjligheter, som inte gav något mål. AIK var offensivt mycket mer aggressiva än i de flesta matcherna under året. Daniel Hoch blev inte ensam på topp utan fick sällskap av 1-3 lagkamrater.
Det tog ungefär 20 minuter innan DIF kom med i matchen och lyckades med spelvändningar och att få upp folk i det offensiva spelet. AIK lät sig inte avskräckas utan fortsatte att satsa framåt och lyckades utan att ge några blottor för djurgårdsanfallet. Ishizaki hade några skottförsök med tyngd och bra riktning men Dembo Tourray i Dif-målet visade redan nu att han ville spela en avgörande roll, när han nu äntligen fick spela. Bland annat styrde han ett mycket bra Ishi-skott till hörna. Och visst var det målvakten som räddade DIF under matchens ordinarie 90 minuter.
Den första halvleken visade AIK genomgående upp ett offensivt och rörligt spel, där framför allt Derek Boateng och Mats Rubarth, ofta med även Ishi inblandad, visade prov på både fyndighet och fantasi, gemensamt hittade de många både effektiva och snygga kombinationer, även i trängda situationer.
Något mål ville det inte bli. Djurgården hade en riktig farlighet, när Andreas Johansson får in ett bra inlägg, som Daniel Sjölund nästan når fram till. Notabelt i övrigt från den första halvleken är den omilda behandling som Derek Boateng får utstå. Ibland föreföll det som att DIF inte var intresserad av bollen när Derek fick den, då var det satsning på honom som gällde. Det var närmast förvånande att han klarade att spela halvleken ut.
Mycket riktigt ersattes Derek i halvtidspausen och Kalle Corneliusson kom in. Kalle Kula gör inget dåligt inhopp, men Dereks frånvaro kom ändå att förändra matchbilden, därför att den spelartypen är inte vanlig i svensk fotboll. Lite av konstruktiviteten och de snabba spelvändningarna försvann och Djurgården fick möjlighet till betydligt fler och större egna initiativ än under den första halvleken. De riktigt stora farligheterna under halvlekens första halvtimme var ett par Källström-frisparkar, som var av mycket hög klass. Två händelser, i 44:e respektive 82:a minuten, var ändå det som kom att avgöra matchens utgång. Då gav domaren Pa gula kort, det andra kan ha varit rimligt, det första var obegripligt för de flesta. Domaren verkade som att han inte var medveten om konsekvensen, kanske hade han glömt att Pa redan hade ett kort vid den andra varningen.
DIF hade visserligen redan sju minuter före utvisningen tagit ledningen, efter att Wowoah helt lurat Daniel Tjernström med en förbivrickning som gav honom en helt tom väg ner mot AIK:s mål. Håkan Svensson räddar Andreas Johanssons skott men returen går till en fri Bapupa, som slår in den. Synd om Tjerna som annars inte gjorde något misstag i matchen och dessutom med några utmärkta hörnor och frisparkar från höger och ett par vänsterinlägg stod bakom flera av AIK:s farligaste möjligheter.
Så, äntligen!, i 86:e minuten kommer det! Målet. En låg vänsterfrispark av Tjerna går in i spelarhögen framför DIF-målet efter några studsar här och var hamnar bollen hos Ruben som stöter in kvitteringen.
DIF har, i kraft av sitt numerära överläge, tagit över initiativet i matchen och uttnyttjat överläget skickligt och metodiskt, AIK:arna ger dock aldrig upp utan jobbar, sliter och spelar med stor både vilja och målmedvetenhet.
I längden räcker det inte, i 12:e förlängningssminuten får Wowoah ut bollen till Bergtoft som slår till, bollen touchar någon och går i mål. Håkan har fingrarna på bollen men kan inget göra.
AIK skall vara stolta över matchen som spelmässigt var mycket bra, framför allt fram till utvisningen, och som framförallt var en match fylld av vilja och målmedvetenhet, väl symboliserad av Fredrik Björck som gjorde en jättematch både i mark- och luftspelet, men som när matchen väl var slut slet av sig sko och stupa på den onda foten och sedan tungt haltade ut från planen. Nästan - ja det är en god sammanfattning av en stor del av årets säsong för oss AIK:are. Nästan - men ändå inte!
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
DIF 1-0 Retur 
AIK Rött kort till 
