Yngve Leback

Tvillingarna Yngve och Börje Leback inledde karriären som 10-åringar i Långsjö IF. Ett par år senare gick de över till Älvsjö AIK och spelade där i ungdoms-, junior- och seniorlag. 22 år gamla kände sig tvillingarna redo att pröva spel i Allsvenskan.

Djurgårdens IF hade då tagit kontakt med Yngve men de var enbart intresserade av Yngve, inte av Börje Leback. När då Bruno Nyberg i AIK meddelade att AIK ville ha båda bröderna så var valet självklart. Vintern 1971 började träningen i AIK och Yngve minns mer än 30 år senare hur det kändes:
- När vi kom till AIK kände vi Göran Åberg och Ronny Gustafsson sedan tidigare. Men vi var inte vana vid att man hade bestämda platser i omklädningsrummet och att det fanns ett visst avstånd mellan spelarna. Och vinterträningen med Jens Lindblom bestod nästan bara av löpning. Det var löpning runt Råstasjön, backträning och all möjlig konditionsträning. Nästan ingen teknikträning. Det var otroligt tråkigt. Jag gjorde samtidigt lumpen i Växjö, tillsammans med bland andra Anders Linderoth, och det var inte alltid det kändes kul att åka hem för att träna.

1971-72

Träningen gav nog ändå visst resultat för 1971 blev AIK:s bästa år sedan mitten av 1960-talet. Med spelare som bröderna Leback och Dag Szepanski i laget lyfte AIK mot det som 1972 skulle bli ett av AIK:s allra bästa lag genom tiderna.
- 1972 hade vi bra spelare överallt, vi fungerade som ett lag. "Turken" Magnusson var inte så bra som spelare men han kunde springa och jobba som satan. Rolf Zetterlund och Börje Leback delade upp mittfältet. Vi hade kul ihop, vi hade en mycket stark lagkänsla.

AIK kom tvåa 1972, bara en poäng efter seriesegrarna Åtvidabergs FF. I matchen mot Hammarby samma höst gjorde Yngve sitt kanske snyggaste mål i karriären. Så här minns Yngve med många års distans:
- Jag kom med bollen ned mot kortlinjen och fick på en höger utsida så att bollen flög parallellt med mållinjen innan den landade vid bortre stolpen utom räckhåll för Ronnie Hellström.

Två mål och ett offsidemål under matchens tre första minuter - i ett derby!

1973 kom AIK femma efter en svag vår men stark höst. I juni det året gjorde Yngve Leback något alldeles extra. I derbyt mot Djurgårdens IF gjorde han två mål på de första tre minuterna - och då hade han haft ytterligare en boll i mål där han blivit avvinkad för offside! AIK vann matchen med 4-0 och två dagar senare gifte sig Yngve med sin Ulla.

Yngve fick Dagens Nyheters Derbypokal den gången, utnämningen till bäste spelare i derbyt. Det fick han även efter höstderbyt 1974 då han bland annat gjorde ett grant nickmål efter inlägg från tvillingbrodern Börje. Så här beskrev Yngve själv målet i Expressen direkt efter matchen:
- Jag ser Börje glida upp på vänsterkanten och gör ett tecken åt honom att spela mej. Sen kastar jag mej - med dödsförakt - rakt ut och dirigerar in bollen bakom Björn Alkeby. Elegant och otagbart.

Även om Yngve nog bredde på lite i målbeskrivningen så var det ett av hans snyggaste mål i AIK-tröjan. AIK vann matchen med 3-2 och slutade på andra plats i Allsvenskan efter suveräna Malmö FF. Yngve Leback var, precis som 1972, en av de tongivande AIK-spelarna.

1975 gjorde Yngve Leback Allsvenskans snabbaste mål när han nickade in 1-0 på ett inlägg från Claes Marklund borta mot Örebro SK. Då hade det gått 8.33 minuter och Yngve blev två sekunder(!) snabbare än Östers Tommy Evesson.

10:e juni 1976. Yngve Leback: "Med ordinarie lag hade vi utklassat Djurgården".
2:a september 1976: AIK-Djurgården 5-0.

1976 blev Yngve cupmästare med AIK men det bästa citatet hämtar vi efter AIK-Djurgården i juni. AIK hade kommit till spel med flera reserver och den ganska mediokra matchen slutade 1-1. När Yngve efter matchen fick frågan om varför det var så skralt spel svarade han:
- En berättigad fråga. Men skyll inte på oss som ställde upp med halva B-laget. Med ordinarie lag hade vi utklassat Djurgården.

Knappt tre månader senare var det nytt derby, nu med ett ordinarie AIK-lag. Då blev det mycket riktigt som Yngve Leback hade sagt. AIK utklassade Djurgården med 5-0!

Från 1976 började det gå utför med AIK:s fotbollslag. Resultaten blev sämre och sämre och 1979 åkte AIK, för tredje gången någonsin, ur Allsvenskan. Yngve Leback vet vad som gick fel:
- Vi hade ett bra lag fram till 1975-76. Men sedan såldes A-laget ut. Bra spelare släpptes och inga nya kom in. De som kom var inte tillräckligt bra för Allsvenskan.

Det tråkiga avskedet

Yngve Leback slapp att vara med om det förödande 1979 i AIK. Han hade lämnat klubben senhösten 1978 under tveksamma former. AIK hade skaffat en nygammal tränare, Jens Lindblom, och Börje Leback fick besked att han inte skulle få nytt kontrakt. Yngve Leback fick frågan om han kunde vänta på besked. AIK förhandlade då med Jyrki Nieminen och Bruno Nyberg, AIK-ledaren, gav Yngve ett förslag att byta AIK mot IFK Eskilstuna, som en del i betalningen för Jyrki Nieminen. Efter ytterligare spel bakom ryggen på Yngve så hämtade han och brorsan fotbollsskorna och lämnade AIK.
- Fast efter det tråkiga avskedet har vi senare blivit mycket väl omhändertagna av AIK, skyndar sig Yngve att påpeka.

Yngve Leback var snabb med boll, en bra skytt som kunde placera bollarna. Han var inte konditionsstark, konditionsträning var inget som Yngve tyckte om. Han betydde mycket för lagmoralen och många är lagkamraterna som vittnar om bröderna Lebacks förmåga att höja stämningen i laget. Jim Nildén, både lagkamrat (1971) och senare ledare för Yngve säger så här:
- Bröderna är de färgstarkaste jag mött, de är stora begåvningar båda två. Yngve är fin kille och väldig mycket AIK:are men tycker ibland lite mycket.

Yngve poängterar också det här med lagandan med eftertryck:
- Vi hade kul när vi spelade. Det var glädje. Vid en match mot Djurgården så var det någon som sade att vi skulle få 1.000 kronor om vi vann matchen. "Vi kan betala för att slå dom", blev vårt svar. Lennart Johansson har någon gång kallat oss för de sista amatörerna.
Yngve Leback hade, till skillnad från sin bror, tur med skador. Han missade bara ett par matcher på grund av en maginfluensa och en bristning.
- Jag tog hand om kroppen. Gick ofta till naprapat och sedan var det bara att tejpa och köra.

Historierna

Många är historierna om hur Yngve Leback har lättat upp stämningen, ofta i känsliga situationer. Här är några berömda Yngve-historier:

AIK var på träningsläger under den engelske tränaren Keith Spurgeons ledning. En "frikväll" hade grabbarna varit ute lite för länge och kanske också lite för högljutt. Keith Spurgeon stormade in på det rum där Yngve Leback fanns och skrek högt "SIT UP!". Varpå Yngve Leback började göra sit-ups i sängen. Då kunde inte ens Keith Spurgeon hålla sig för skratt.
Keith Spurgeon hade föresatt sig att lära sig svenska men det gick inte så bra. Det blev engelska och han brukade avsluta varje träning med att säga "finish!". Och åtskilliga gånger retade Yngve sin tränare genom att säga emot med "no, Swedish!".
Inför bortamatchen mot Brynäs IF i oktober 1974 skulle tränaren Jens "Lill-Lotta" Lindblom gå igenom Brynäs lag för AIK-spelarna. Av någon anledning kom han inte på Anders Ahlströms namn i Brynäs när han skulle beskriva hans spel och vad AIK:arna skulle tänka på. "Lill-Lotta" letade länge efter namnet tills Yngve Leback sade "Tigern Johansson" (vilken var en samtida ishockeyspelare i Brynäs) och Lill-Lotta sade; "ja, just det, Tigern Johansson" innan han kom på att han blivit lurad av Yngve.
Match mot Hammarby. På ett inlägg försöker sig Yngve på en bicycleta men precis när han ska slå till bollen knuffar Mats Werner honom i ryggen och Yngve landar på rygg med knäna rakt på munnen. Sex tänder åker ut och Hammarbys Kenta Olsson kommenterar; "Vilken tur att du hann gifta dig"! Yngve fick sedan tillbringa en tid hos AIK:s tandläkare, och före detta allsvenske målvakt, Börje Fridlund.
Yngve Leback blev aldrig utvisad. Men det var nära två gånger. Yngve hade ett gult kort när han gick väl tufft in i en närkamp. Men innan domaren hann fram till situationen sprang Börje fram och bad domaren om ursäkt. Så det blev Börje som fick nästa gula kort och Yngve klarade sig undan utvisning. Vid ett annat tillfälle blev Yngve varnad av Ulf "Utta" Eriksson när Yngve tog det gula kortet från Utta och sade att det var ett "fint SAS-kort" (domarna hade då fått speciella SAS-kort som hade uppmärksammats). Utta tog dock Yngves "stöld" med fattning och det blev aldrig någon utvisning.
Efter den aktiva AIK-tiden

Båda bröderna Leback fortsatte efter AIK-tiden i Vasalunds IF där de 1980 så när hade snuvat AIK på en plats i Allsvenskan. Den aktiva elitkarriären var sedan över även om Yngve har fortsatt som spelare och ledare i andra klubbar. I början av 2000-talet är Yngve Leback en trogen gäst på AIK:s matcher och tillsammans med Börje en av de tongivande i AIK-ringen, sällskapet för gamla AIK-spelare som träffas en gång i månaden. Och Yngve tror på AIK:s framtid:
- Klubben visar att man verkligen vill något genom att satsa på spelare och ungdomsverksamheten. Men man måste få mer kontinuitet för att det ska bli några resultat.

Hela familjen Leback är trogna AIK:are. Yngves svärfar, Sigge Sandin, var en gång i tiden allsvensk spelare i AIK, om än inte lika framångsrik som Yngve. Yngve och Sigge träffades aldrig, Sigge dog redan 1957, men båda tillhör AIK:s förnämliga historia av allsvenska fotbollsspelare.

AIK:s 10 STORA

I AIK:s 90-årsbok, "Våra drömmars klubb", listar Yngve Leback de han då, 1981, ansåg vara AIK:s 10 största genom tiderna:
"Lennart Hemming (ledare), Kurt Hamrin, Lennart Johansson (ledare), Leif "Honken" Holmqvist, Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, Rolf Zetterlund, Kurt Andersson, Roland Grip, Owe Ohlsson, Bert-Ola Nordlander."

Text: Anders Johrén (2003)