AIK var illa ute i kvalseriens första match hemma mot IFK Holmsund. Efter första halvlek ledde norrlänningarna med 1-0 och först efter en rejäl anstormning i andra halvlek kunde AIK vända till 3-1 inför hela 27.333 åskådare på Råsunda, AIK:s högsta icke-derbypublik i en tävlingsmatch sedan 1954.
Det var årets match för AIK på Råsunda. Extrabussar gick från Norra Bantorget och Odenplan. Råsundaorkestern spelade före matchen. Entrépriserna hade höjts till 6 och 7 kr (långsidorna) respektive 4 kr på ståplats, ungdom under 15 år gick in för 2 kr.
Matchreferatet klipper vi direkt från Idrottsbladet:
"AIK hade måltillfällen. Matchens första målchans hade Lennart Backman i 15:e minuten men han fick bara kvartsträff, på sin höjd, och målvakten hann emellan. Ett hårt vänsterskott minuten senare av Bengt Westerberg paradräddades.
Holmsund använde sig av en tillknäppt försvarstaktik och hade från början bara en föresats. Att hålla baklängessiffrorna nere. De ställde upp med en center som egentligen var halvback. Kedjan bestod till en början bara av tre man. De övriga höll mestadels till på den egna planhalvan. AIK dominerade nio tiondelar av planens yta och tryckte under ledning av Kjell Pettersson på mycket hårt - alltför hårt. Följden blev att det uppstod luckor bakom AIK och i dem sprang Holmsundsspelarna med blixtsnabba kontrastötar. Det var en av dessa som gav utdelning efter en halvtimme då Janne Johansson efter ett missförstånd mellan Lennart Hemming och Ingemar Ingevik stänkte in 1-0. Man fick återigen ett talande bevis för att i en kvalmatch kan allt hända.
Det norrländska kvallaget hade slagit AIK med häpnad. De som trodde att AIK skulle vinna en lätt seger fick ta sin åsikt under omprövning. AIK:s många supporters var bleka om nosen i halvtid. Det ifrågasattes om AIK kunde hämta upp 0-1.
Redan i andra halvlekens andra minut sköt Lill-Garvis ett flackt 15-meters skott i ena krysset och via ribban studsade bollen ner framför fötterna på Lennart Backman. Han kunde inte annat göra än att klappa in 1-1 omgiven av passiva Holmsspelare några meter från mållinjen.
Det blev signalen till matchens definitiva vändning. Det svarta anfallet kom igång med en malande offensiv, vilken pressade tillbaka Holmsundsförsvaret oupphörligen. Det var inte mer än väntat, och välförtjänt, att det blev Lill-Garvis som 20 minuter senare på Kjell Petterssons goda förarbete dök upp i en lucka på högersidan och helt friställd slog in bollen i bortre burgaveln.
AIK fortsatte att gå på. Gästerna hade föga att säga till om. I 75:e minuten fick Bengt Westerberg utdelning på sitt flera gånger starka krut i vänsterfoten. Målvakten fick inte grepp om bollen från cirka 25 meter utan via målvaktens händer smet bollen in i dennes högra burhörna. Sedan hade AIK också en boll i stolpen.
Lill-Garvis var bäst på plan, han avgjorde matchen. Kvick, listig som en räv, klok som en pudel. Förre AIK-tränaren Lajos Szendrödi sade att Lill-Garvis vann matchen åt AIK. Noterades en felpassning på honom under hela matchen."
Den mycket duktige domaren, Hans Karlsson, sade till Idrottsbladet:
- Lill-Garvis är en formidabel liten spelare. Det var han som avgjorde matchen. Och så blev jag själv förvånad över Backmans osjälviskhet.
Idrottsbladet fortsatte:
"Det fanns två man i nationell toppklass, Lill-Garvis och Lennart Backman. Lill-Garvis har sannerligen inte stagnerat i den lägre serien. Han har utvecklat sitt kort snabba steg - det som nästan alla Sveriges fotbollsidoler kan avundas honom - och han är fortfarande lika snabb i uppfattningen. När man såg honom i aktion blev man övertygad om att han borde ha fått en plats i landslagstruppen. Det var han som räddade AIK i den här matchen. Han hade andel i det första målet - ett skott i ribbans underkant så att bollen i retur kom inom räckhåll för Lennar Backman - och gjorde själv det andra. Man förvånades över hans klokhet - 19-åringen föreföll att vara lika rutinerad som en 39-åring - och kunnande.
Göran Johansson, som kom till AIK från öländska Mörbylånga 1961, var AIK:s bortglömde matchvinnare. Han tog helt gadden ur Pekka Utriainen. Lennart Backman hade två feta målchanser före pausen och borde ha gett AIK en rättmätig ledning, men han misslyckades i de avgörande ögonblicken. Trots det hade han kraft att komma tillbaka och i andra halvlek dribblade han - trots publiktrycket - som han ville och ledde AIK in i den rätta lekande stilen. Under den sista kvarten - när Holmsund resignerat - var det klasskillnad mellan lagen. Då fick man ett intryck av att hemmalaget hörde hemma i Allsvenskan och bortalaget i division 3. AIK:s seger var i underkant.
Mycket ont har sagts om kvalet men en folkfest är det. Det var hög stämning på Råsunda och publikinslaget från Västerbotten stimulerade. De blåvita och gula hejavimplarna bildade en effektfull ram kring den gröna gräsmattan och den kyliga luften kändes inte. Svensk fotboll skulle vara bra fattigare utan allsvenskt kval."