Bertil Bäckvall

Bertil Bäckvall växte upp i Enskede i södra Stockholm och det var naturligt att Hammarby blev hans favoritlag. Även om han började i Sandsborgs IF så var det i Hammarby han kom att spela fotboll, ishockey och bandy. Men Bertil höll också på med backhoppning, hastighetsåkning på skridsko, boxning med flera idrotter. Fotbollen blev dock Bertils huvudsakliga idrott. Där spelade han redan som 17-åring i Allsvenskan för Hammarby, ett Hammarby som då åkte ur Allsvenskan. Bertil stannade ytterligare sex år i Hammarby, i division 2. Och som division-2 spelare kvalificerade han sig för A-landslaget. Debuten skedde mot Finland 1945 i en match som Sverige vann med 7-2.

Året efter värvades Bertil till AIK (Bertil hade några år tidigare varit i AIK under några månader, utan att göra någon allsvensk match, men återvänt till Hammarby). Det var AIK-ledarna Herman Carlson och Karl-Erik Fürst som såg till att Bertil hamnade i AIK. I mitten av 1940-talet var det AIK som var Stockholms stora lag, det lag man skulle spela i om man hade ambitioner att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Debuten gick bra, 2-1 mot Degerfors där Bertil bland annat hade en del duster med brukslagets Bertil Nordahl.

Bertil Bäckvall etablerade sig snabbt som en av AIK:s viktigaste kuggar i det lag som kom 2:a, 3:a, 5:a och 4:a åren 1947-50. Enligt den tidens "Alfa-bilder" (de samlarbilder som var många ungdomars främsta fritidsintresse) var Bertil "snabb och rushig ytter. Förunderlig förmåga att på sina raider få fram resultat som hörnor, och målskott. Har gjort 2 landskamper 1945-49. Farlig målskytt."

Säsongen 1950-51 åkte AIK ur Allsvenskan för första gången. Bertil beskriver säsongen så här:
- Det var en motig säsong. Men vi var ändå ett stabilt gäng och vi trodde aldrig att vi skulle kunna åka ur. Jag tror att det var först inför sista matchen mot Malmö FF som vi insåg allvaret. Då var vi tvungna att vinna mot ett Malmö FF som inte hade förlorat på 49 matcher! Men AIK vann med 1-0 och var det klart bättre laget. Själv kunde jag inte vara med då jag var tvungen att vaka på sjukhus för en nära anhörig, men jag kunde se andra halvleken. Det var snack om att Malmö FF skulle ha lagt sig men det var bara snack. AIK var det bättre laget och var bättre än den slutliga placeringen visade.
Trots 1-0 mot Malmö FF åkte AIK ur Allsvenskan med samma poäng, samma målskillnad men färre gjorda mål än Elfsborg som stannade kvar.

AIK kunde under division 2-året behålla nästan hela laget och avancemanget till Allsvenskan var en ren formsak. Därefter spelade Bertil ytterligare ett och ett halvt framgångsrika år i AIK. Men det Bertil mest minns från sin tid i AIK är de många resor som laget gjorde efter avslutad säsong. På den tiden fick spelarna inte någon ekonomisk ersättning, men resorna till fjärran länder var ändå en form av belöning i en tid när bara ett fåtal människor hade möjligheter att resa utanför landets gränser. Redan under sin tid i Hammarby hade Bertil åkt med ishockeylaget till England och Holland. Med AIK blev det resor till Turkiet, Grekland, Spanien, England, Frankrike, Israel och så den stora Afrikaturnén till Sudan och Etiopien. På resan fick laget sova i järnvägsvagnar och Etiopiens kejsare Haile Selassie bevittnade en match i Addis Abeba. En annan långväga turné gick till Nordamerika med besök i New York, Detroit, Chicago, Pittsburg, Seattle, Vancouver och Montreal. Det blev många vänskapsmatcher under denna turné.

Redan vid 31 års ålder var Bertil tvungen att sluta som spelare. Krånglande hälsenor gjorde det omöjligt att träna ordentligt. Han blev istället en framgångsrik tränare där han bland annat var delaktig i Östers marsch mot Allsvenskan (med Tommy Svensson som en av Östers duktiga juniorer). Han var också tränare för svenska juniorlandslaget under en tid på 1960-talet.

Bertil minns tiden i AIK med välbehag. AIK hade ett härligt gäng, ett starkt lag, i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Bertil minns mest "Gurra" Sjöberg, Börje Leander, Harry Nilsson, Sune Andersson och "Garvis" Carlsson. Fortfarande har Bertil en del kontakt med Börje Leander, de bodde båda i Dalarna under många år. Sedan 1946, när Bertil gick över till AIK, är AIK det lag som ligger honom varmast om hjärtat. På fritiden är han ofta ute och motionerar, framför allt cyklar han mycket (cirka 10 kilometer varje dag, 2001) och det blir mycket tid vid havet. Med ett boende nära Vångavallen i Trelleborg blir det också en del fotbollsmatcher, framför allt när AIK kommer på besök.

Text: Anders Johrén (2001)