AIK kom till start med ett på papperet starkt lag trots det sena återbudet från Linus Lilledahl. Linus återbud självklart en skuffelse men oundvikligt då en viktig tävling PGA Latinoamericatouren slutligen flyttats till den 18 juli dvs dagen efter att Lag SM avslutats. Således omöjligt för Linus att ta sig till sydamerika på en dag. För Linus del låg en plats på Korn Ferrytouren i potten. Trist för AIK men också för Linus det vet jag inte minst för att han ville spela Lag SM men också för att han inte sett sin familj på arton månader.
Med Linus i laget hade vi haft fler alternativ och vi hade blivit mycket svårslagna trots Uppsalas uppvisning. Stort ansvar vilade nu på våra två CT spelare Mikael Lindberg och Simon Forsström om AIK skulle gå hela vägen. Mer än hundraprocentiga insatser krävdes från dessa båda då vi inte riktigt visste var den tävlingspausande Jacob Glennemo stod och vad Viktor Forslund var mäktig då han aldrig ännu spelat singel för AIK i dessa sammanhang. Oprövad reserv var världens bästa bandyspelare Erik Pettersson som tidigare representerat Högbo i Lag SM sammanhang men detta var något annat. Nu skulle han spela för ett lag med guldaspirationer.
Onsdag
Första rundan som vanligt foursome och där våra par var självklara. Simon och Viktor som två SM i rad varit bästa foursomepar ville jag såklart inte dela på och då blev vårt andra par naturligt – Lindberg/Glennemo. Vårt ankarpar svarade än en gång för en toppinsats med sina 68 slag fyra under par med Lindberg/Glennemo gick på par 72 vilket innebar att AIK var i delad ledning efter första rundan.
På onsdag eftermiddag spelades bästboll och samma fyra spelare fick chansen men konstellationerna skiftade. 64 + 64 dvs åtta under par för båda paren Forsström/Glennemo och Lindberg/ Forslund. 128 slag är bra och ett resultat vi bara slagit två gånger tidigare sedan 2012 men mot Upsalas 59 + 59 fick vår insats omvärderas.
Torsdag
Torsdagens singlar skulle visa om Upsalas bästbollresultat var lyckliga omständigheter eller om hemmaspelarna var oåtkomliga. Nejdå hemmaspelarna visade sig vara mänskliga och vi skulle bli näst bästa lag efter Hills GK men två slag före Upsala efter en enastående insats av Viktor Forslund med en 68 slag fyra under par. Näst bäst en stabil Simon på 69. En tävlingsovan Glennemo får godkänt för sin 71 runda medan Micke Lindbergs 73 såklart var en missräkning.
Halva tävlingen avverkad och Gnaget tvåa åtta slag efter suveräna Upsala.
Fredag
Mot bakgrund av singelresultaten var åtta slag ingen omöjlighet men då krävdes ett upprepande av onsdagens resultat i foursome och bästboll men vårt ankarpar Forsström/Forslund fick inte till det som vi är vana vid 73 slag och ett över par medan Lindberg/Glennemo återigen klarade par 72. Bästbollen tre slag sämre än första dagen vilket var OK men sett till konkurrensen inte bättre än åttonde bästa lag. Forsström/Forslund 65 och Lindberg/Pettersson 66 slag. Fredagens resultat innebar att vi nu var hela 14 slag bakom Upsala men bara fyra slag från bronset och sex slag efter Landeryd på andra plats inför lördagens fyra avslutande singlar.
Finaldagen
Som ledare för laget hoppades jag såklart att laget skulle få till det och en upprepning av torsdagens resultat skulle med all säkerhet ge medalj. Dessvärre var det bara Micke Lindberg som lyckades förbättra sitt resultat från torsdagen. Glennemos 72 är han säkert inte nöjd med men mot bakgrund av en tävlingsfri säsong går det knappast att kräva mer än hans 71 och 72 slag. Att Viktor Forslund skulle upprepa onsdagsresultatet var inget vi kunde räkna med men vi hoppades såklart att Viktor skulle få till en ny runda under par men det blev tyvärr en svajig runda som slutade ett över par. Våra två Challengetourspelare Forsström och Lindberg kan bättre och inte heller de var nöjda med sina respektive prestationer. Totalt var lördagens singelscore sex slag sämre än två dagar tidigare vilket faktiskt förvånade mig en smula.
En del att fundera över
Genom åren har våra spelare skämt bort oss med fina prestationer individuellt men framför allt som lag. I år var första gången vi inte bodde tillsammans hela veckan vilket enligt mitt sätt att se det kan ha inverkat negativt på sammanhållningen. Inspelet på Upsala inför tävlingen blev för knappt om vi jämför med hur det sett ut på Barsebäck. Nu efter inspelet åkte alla till sitt istället för som tidigare träna och äta middag tillsammans på ”förläggningen”. Med facit i hand skulle vi kanske lagt mer tid på att lära känna greenerna för det verkade vara där vi tappade slag i förhållande till våra starkaste konkurrenter.
För andra gången i rad blir vi fyra och för andra gången i rad har vi Upsala och Landeryd före oss. 2019 var vi bara sex slag från seger och tre från silver. I år var vi hela tjugo och åtta slag från guld respektive silver. Med Linus Lilliedahl i laget hade vi såklart haft fler alternativ och kunnat vila fler spelare på onsdagen och fredagen. Vi låg klar tvåa efter halva tävlingen efter två foursomes, två bästbollar på onsdagen och fyra singlar på torsdagen. På fredagen och lördagen upprepades spelformerna över lika många hål men vi var hela tretton slag sämre i tävlingens andra hälft jämfört med den första. Min slutsats är att vi helt enkelt inte orkade hålla fokus över fyra dagar i en ganska tryckande värme.
Fjärdeplatsen visar dock att vi fortfarande tillhör landets toppklubbar på elitnivå men vår bredd är mindre än våra konkurrenters vilket ökar pressen på våra bästa spelare när det gäller att leverera. De ges ingen vila utan måste spela på topp och helst bättre i fyra dagar för att vi skall ha en chans att vinna. Samtidigt får ingen falla ur ramen och glädjande den här gången var att alla höll men vi sköt inte tillräckligt många låga scorer.
Vi har ett bra lag men till nästa år har vi lite att fundera över och säkert kommer upplägget se annorlunda ut oavsett var nästa års Lag SM avgörs. Klart är dock att vi går för guld.
Karsten Landin, lagledare