Repris mot Kareby IS – 1-3

Liksom då slutade årets final med seger för Kareby med 3-1 (1-0). AIK:s segerrad under säsongen med bl.a. två segrar mot Kareby IS var tyvärr utan betydelse, då årets final spelades på Tele2 inför 1100 åskådare. Det blev inte den öppna, sprakande final som många trodde utan snarare en tillknäppt sådan med fr.a. starkt försvarsspel från Karebys sida. AIK kom inte upp i den nivå, som laget kan i sina bästa stunder.

Matchen började olyckligt för AIK. Kareby var nära att ta ledningen redan efter 20 sek och 1-0 kom efter endast 3 min. Efter hand kom AIK mer och mer in i matchen, men det var ganska få rejäla målchanser. Snarare var det så att Kareby skapade flera farliga målchanser, men Linda Odén såg till att det inte blev fler mål. Halvleken karakteriserades av närmast ett ställningskrig och ett tätt försvarsspel.

En kvart in i andra halvlek avgjordes matchen mer eller mindre. Kareby fick straff efter 60 min och det betydde 0-2. En minut senare kom en Karebyspelare fri, 0-3. AIK gav dock inte upp, utan laget kämpade på. Linnea Larsson stod för flera fina uppåkningar med något mål ville det inte bli. En kvart före slutet spräcktes i alla fall Karebys nolla efter en hörna, som sköts i mål av Mikaela Hasselgren. En viss nerv uppstod i matchen och AIK jagade fler mål.  Det verkade som om Mikaela Hasselgren reducerat ytterligare fem min före slutsignalen, men domarna valde efter en stund att döma bort målet, som skulle ha betytt 2-3. Det var ett mycket tveksamt domslut. Efter denna händelse rann tiden iväg snabbt och Kareby IS stod som mästare igen. Sammantaget måste man konstatera att Kareby vann rättvist och att laget spelade med en tät defensiv, som höll hela matchen.

Givetvis känns det tungt att förlora en final, men AIK:s damlag ska ha heder för sin fina säsong. Laget har vunnit alla matcher i serien och tagit en solklar serieseger. Det är något att ta med sig in i nästa säsong. Ett tack till alla duktiga spelare är på sin plats!

Text: Erik Ekwall
Foto: Anders Henrikson