Alexander fick världens bästa julklapp från AIK

Att sitt barn är unikt är en självklarhet tycker vi alla som är föräldrar, men att bli unik efter fått en hjärtinfarkt framför ögonen på sin mamma och sedan dess varit kronisk hjärtsjuk är en unik sak som man lätt kan vara utan.

Under perioden då läkare försökte utreda varför detta skett just Alexander fick han inte spela någon fotboll alls, då Alex var en lovande anfallare och hade mkt spring i benen så var det absolut värsta som kunde ske i hans liv – ett barn lever ju alltid i nuet och förstår inte varför man måste tänka framåt.

Efter ett långt uppehåll utan någon form av idrott och många tårar så lyckades vi övertala läkarna att Alexander kunde få börja som målvakt (som vi ansåg var ”minst farligt”) i sitt älskade lag BKBK (Bagarmossen-Kärrtorp Pojkar 01) där pappa Marcus som är en erfaren fotbollsledare var tränare och höll Alexander under uppsikt hela tiden då han var/är förbjuden att få hög puls.

Sedan dess har Alexander varit målvakt och har då som många andra haft Ivan Turina som en stor förebild och när Ivan tragisk avled och det kom fram att han varit hjärtsjuk så tog det extra hårt på Alexander – det var första gången han blev rädd för döden!

Han frågade mig rakt ut – Mamma kan detta mig – kan jag dö?

Att få höra det från sin son är det nog det värsta en förälder kan höra – än värre är att jag inte ens kunde svara honom.

Som mamma så gör man allt för att kunna plocka ner stjärnorna på himmelen åt sina barn, jag försöker varje dag för att få Alexander att slippa tänka på att han att han är sjuk, han han ska få slippa tänka på mediciner, åka till sjukhuset, göra tester, ta EKG och allt annat han varje dag måste tänka på.

Idag hjälpte AIK mig med att ta ner stjärnor från himlen då Johan och Jonas kom ut till Alexander skola i Bagarmossen där han går i fotbollsklass och överlämnade IVAN TURINAS matchtröja efter vi varit delaktiga i utlottningen av den på Facebook.

Att AIK lät min son Alexander få ta hand om en sådan symbol av storhet som Ivans tröja är obeskrivligt. När Johan överlämnade tröjan till en kille som är ca 160 cm lång med orden:
”Det är en stor tröja men han var en STOR spelare” Då tystnade vi alla runt omkring.

Att AIK tog sig tid att åka till skolan dagarna innan jul och överraska en så ung kille och sen stanna kvar och tog sig tid att prata lite om skolan, om Alexander klubblag, om fotboll och ta foto tillsammans att sen avsluta denna träff med att säga att De hoppas att Alexander själv kan stå med en helt egen AIK- tröja i framtiden – det fick Alexander att känna sig unik och då menar jag UNIK på det där bra sättet.

Att AIK får sina fans att få känna sig speciella och älskade och att vi alla är en familj är väl bevisat på alla sätt möjliga.

Tack AIK – det menar jag verkligen från hjärtat.

Jenny Lukin
Mamma till Alexander